Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Dervischen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jag visste ju så säkert, jag, att Kristus skulle
komma. Då kunde jag ju inte låta bli att gå dit opp och
vänta honom.
Nog skulle jag hellre ha velat, att han hade kommit
med stor makt och härlighet ur morgonens sky, sade hon,
men vad bryr jag mig om detta, endast han är kommen!
Vad gör det, att han kommer i mörka vinternatten? Det blir
nog dag och klar morgon, bara han visar sig.
Och tänk, att du, Ingmar, skulle komma hit, just då han
börjar träda fram och verka! Du är lycklig, du har inte
behövt vänta. Du kommer mitt i den goda tiden.
Gertrud stannade plötsligt. Hon höll upp lyktan, så att
hon skulle få se Ingmars ansikte. Han gick och såg tung
och dyster ut.
— Du har allt blivit gammal på det här året, Ingmar,
sade hon. Jag förstår, att du har gått och pinat dig med
samvetskval för min skull. Men du ska alldeles glömma
bort, att du har gjort illa mot mig. Det var Guds vilja, att
det skulle gå så. Det var Guds stora nåd mot dig och mig.
Han ville föra oss hit till Palestina just i den rätta, stora
tiden.
Far och mor ska också bli nöjda nu, då de kommer att
förstå Guds mening, fortfor Gertrud. Ja, de har aldrig skrivit
något hårt till mig, därför att jag rymde, de förstod nog, att
jag inte kunde härda ut där hemma, men jag vet, att de har
varit mycket bittra mot dig. Men nu ska de bli försonade
med båda barnen, som växte opp i deras stuga. Vet du, jag
tror nästan, att de har sörjt mer över dig än över mig.
Ingmar vandrade tyst framåt genom ovädret. Han svarade
lika litet på detta som på allt annat, som Gertrud sade. "Det
är nog så, att han inte tror, att jag har funnit Kristus", tänkte
Gertrud, "men vad gör det, när han ändå för mig till honom!
Ack, om jag bara har en liten tids tålamod, ska jag snart
få se alla jordens folk och furstar böja knä inför honom,
som är frälsaren."
Ingmar förde Gertrud in i den muhammedanska
stadsdelen, och de vandrade framåt många mörka och slingrande
gator. Äntligen stannade han utanför en låg port i en hög,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
