Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Dervischen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fönsterlös mur och sköt upp den. De gingo genom en lång
gång och kommo in på en upplyst gård.
Några tjänare sysslade i ett hörn, och ett par gamla män
sutto uppkrupna på en stenbänk vid ena väggen, men ingen
fäste någon som helst uppmärksamhet vid Ingmar och
Gertrud. De satte sig på en annan bänk, och Gertrud började
se sig omkring. Det var en gård lik många andra, som hon
hade sett i Jerusalem. Runtom alla fyra sidorna löpte en
täckt pelargång, och över den öppna platsen i mitten var
utspänt ett stort, smutsigt skynke, som hängde ner i flikar
och trasor.
Hela stället tycktes en gång ha varit rikt och ansenligt,
fastän det nu var förfallet. Pelarna sågo ut, som om de hade
blivit ditförda från en kyrka. De hade visst en gång haft
vackra utsirningar upptill, men nu voro alla dessa
sönderbrutna och vanställda. Rappningen på murarna var illa
åtgången, och ur gluggar och hål framstucko smutsiga
trasor. Vid ena väggen stodo uppstaplade en mängd gamla
lårar och hönsburar.
Gertrud viskade till Ingmar och frågade:
— Är du säker på att det är här, som jag får se honom?
Ingmar nickade jakande. Han pekade på tjugu stycken
små mattor av lammskinn, som voro utlagda i en krets
mittpå gården.
— Där såg jag honom i går med sina lärjungar, sade
han.
Gertrud såg en smula missbelåten ut, men snart smålog
hon på nytt.
— Tänk, att det alltid ska vara så, sade hon, att man
väntar honom i ära och härlighet! Men han vill inte veta av
något sådant, utan han kommer i ringhet och fattigdom.
Men du förstår väl, att jag inte är lik judarna, som inte
ville erkänna honom, därför att han inte visade sig som
denna världens furste och herre.
Om en stund kommo några män in från gatan. De
vandrade långsamt fram till mitten av gårdsplanen och satte
sig på de små fårskinnen. Alla, som trädde in på gården,
buro österländska dräkter, men i allt annat voro de mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
