- Project Runeberg -  Jerusalem /
161

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Dervischen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla röra huvudet, kastade det med en tvär rörelse över åt
höger, så åt vänster, åt höger, åt vänster. De rörde sig alla
i samma takt och ropade vid varje vändning: Allah, Allah!
Han i mitten stod nästan stilla, men utmärkte takten genom
en svag böjning med huvudet.

— Vad är detta? sade Gertrud. Vad är detta?

— Du, Gertrud, har varit i Jerusalem längre än jag, sade
Ingmar, du vet bäst själv vad detta är.

— Jag har hört talas om sådana, som kallas dansande
dervischer, sade Gertrud, det här är visst deras gudstjänst.

Hon satt tyst och tänkte, så sade hon:

— Detta är bara början, det är kanske bruket här i landet.
Det är väl, som när vi där hemma börjar gudstjänsten med
en psalm. Då detta är över, kommer han nog att utlägga
sin lära. Ack, vad jag ska bli glad, när jag får höra hans
röst!

Männen, som sutto mittpå gården, fortforo att framstöta:
Allah, Allah! allt under det att de kastade huvudet fram
och åter. De rörde sig i allt hastigare takt, deras pannor
började betäckas av svettdroppar, och Allah-ropen ljödo som
rosslingar.

De fortsatte oavbrutet under flera minuters tid, ända tills
deras ledare gjorde en liten rörelse med handen. Då hejdade
de sig ögonblickligen.

Gertrud hade suttit med sänkta ögon för att inte behöva
se hur de pinade sig. Då det blev stilla, såg hon upp och
sade till Ingmar:

— Nu börjar han nog tala. Den, som vore så lycklig och
kunde förstå hans predikan! Men jag ska vara nöjd, om jag
endast får höra hans röst.

Det var stilla för ett ögonblick, men snart gjorde ledaren
ett tecken, och hans anhängare började på nytt ropa: Allah,
Allah! Denna gång blevo de anvisade att röra hela
överkroppen och inte blott huvudet. Snart var allt åter i full
gång. Mannen med det mäktiga ansiktet och de sköna
Kristusögonen tänkte inte på något annat än att driva sina
anhängare till allt häftigare rörelser. Han lät dem fortsätta
minut efter minut. De höllo ut, liksom genom en övernaturlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free