Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Dervischen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraft, mycket längre, än vad man skulle tro mänsklig styrka
kunna uthärda. Det var mycket hemskt att se alla dessa män,
som tycktes döden nära av ansträngning, och att höra de
stönande ropen, som framstöttes ur deras strupar, där det
inte mer fanns någon luft.
Det blev uppehåll om en stund, så började de häftiga
rörelserna på nytt, så blev det åter uppehåll.
— De har nog övat sig länge, de här karlarna, sade
Ingmar, innan de har vant sig att gå på så här ohejdat.
Gertrud såg upp till Ingmar med ett hjälplöst och litet
ängsligt utseende. Hennes läppar darrade en smula.
— Tror du inte, att han någon gång slutar med detta?
frågade hon. Så kastade hon en blick på den mäktiga
gestalten, som stod bjudande och befallande mitt bland de
sina, och hon livades åter av hopp.
— Snart ska nog de sjuka och olyckliga komma hit för
att söka honom, sade hon innerligt. Jag ska få se, då han
botar de spetälskas sår och återger de blinda deras syn.
Men dervischen fortsatte, som han hade börjat. Han gjorde
ett tecken, att alla skulle stiga upp, och nu blev det ännu
häftigare rörelser. Alla stodo kvar på samma platser, men
deras stackars kroppar rörde sig och svängde med den
största häftighet. Ögonen stirrade glanslösa och
blodsprängda, flera av männen tycktes omedvetna om var de
befunno sig, kropparna rörde sig liksom ofrivilligt fram
och åter, upp och ner allt hastigare och hastigare.
Äntligen, då de hade suttit där i väl ett par timmar, grep
Gertrud i sin stora ängslan om Ingmars arm.
— Har han då intet annat att lära dem? viskade hon.
Ty hon började nu förstå, att mannen, som hon hade trott
vara Kristus, inte hade något annat att lära bort än dessa
vilda övningar. Han hade ingen annan tanke än att hetsa
och egga dessa vansinniga. Då någon av dem rörde sig
ivrigare och mer uthålligt än de andra, flyttade han honom
fram i kretsen och lät honom stå där bugande och stönande
som ett föredöme för de övriga. Själv blev han också allt
ivrigare. Även hans kropp började svänga och vrida sig,
som om den inte mäktade hålla sig stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
