Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Blommor från palestina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
över de här gula kullarna. Och dessa bergen är inte fula,
fastän de är så kala. När jag ser dem så vackert avrundade,
tänker jag på de stora kupolerna, varmed man täcker
kyrkorna och husen här i landet."
När vandringsmännen hade gått vid pass en timme, fingo
de syn på den första klippdalen, vars botten var översållad
med röda anemoner. Det blev en brådska och en glädje, alla
skyndade sig med skri och skratt utför bergssluttningen
och började insamla blommorna. Och man plockade sippor
med stor iver, ända tills man om en stund fann en annan
dal, som var uppfylld med violer, och så en tredje, där alla
möjliga vårblommor växte blandade om varandra.
I början plockade svenskarna alldeles för ivrigt, de bara
rafsade till sig blommorna. Så kommo amerikanarna och
visade dem hur de skulle bära sig åt. De måste välja med
omsorg, endast ta sådana blommor, som lämpade sig för
pressning. Det var ett noggrant arbete.
Gabriel gick bredvid Gertrud och plockade. En gång reste
han på sig för att räta upp ryggen. Då såg han alldeles
i närheten ett par av storbönderna, som väl inte på många
år hade sett efter en blomma, gå och plocka lika ivrigt som
någon annan. Gabriel kunde knappast låta bli att skratta.
Plötsligen vände sig Gabriel helt mot Gertrud och sade
till henne:
— Jag går här och tänker på vad Kristus menade, när
han sa: "Utan att I omvänden eder och bliven såsom barn,
kunnen I icke ingå i Guds rike!"
Gertrud lyfte huvudet och såg på Gabriel.
— Det är nog ett märkvärdigt ord, svarade hon.
— Ja, sade Gabriel mycket eftertänksamt och långsamt,
jag har nog lagt märke till att det förhåller sig så med
barn, att de aldrig är så snälla, som när de leker, att de är
vuxna. Aldrig är man så bra i fred för dem, som när de
går och plöjer en åker, som de har stakat ut mittpå
landsvägen, när de smackar på bruntarna och klatschar med en
piska av segelgarn och drar fåror i landsvägsgruset med
en grankvist. De är bra lustiga att höra på, när de går och
undrar om de ska bli färdiga med sådden före sina grannar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
