Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - I armodets dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alldeles under hennes altan löpte den breda landsvägen, som
går rätt genom kolonien. Hon kunde i det vita ljuset följa
den med ögonen ett långt stycke mellan hus och trädgårdar.
Mrs Gordon såg nu, att en man kom gående framåt vägen
mycket sakta och tveksamt. Det var en stor karl, och
månskenet gjorde honom längre, än han verkligen var, så att
hon tyckte, att han såg ut som en riktig jätte. Varje gång
han gick förbi ett hus, stannade han och betraktade det
mycket noga. På ett eller annat sätt kom mrs Gordon att
tänka på att det var något spöklikt och hemskt med mannen,
som om han vore en gengångare, som gick och sökte efter
ett hus, där han skulle tränga sig in och skrämma döden på
de stackars invånarna.
Äntligen kom karlen fram till huset, där mrs Gordon stod.
Detta betraktade han längre än något av de andra, han gick
runtomkring det, och hon hörde hur han knackade på
fönsterluckorna och sökte vrida upp dörrlåsen. Mrs Gordon lutade
sig långt ut över altanen för att se hur det skulle avlöpa,
och då hon stod så, fick karlen syn på henne.
— Mrs Gordon, sade han med låg och försiktig röst, jag
skulle be att få säga er ett par ord.
I detsamma böjde han huvudet bakåt för att se upp till
henne, och då kände hon igen Ingmar Ingmarsson.
— Mrs Gordon, sade Ingmar, jag vill först och främst
tala om, att jag på eget bevåg har gått hit och sökt opp
er, utan att någon av bröderna vet om det.
— Står det illa till hemma? frågade mrs Gordon.
— Nej, det står just inte illa till, sade Ingmar, men det
vore allt bra, om ni reste hem.
— Jag ska komma i morgon, sade mrs Gordon.
Ingmar stod och betänkte sig, så sade han i sin sävligaste
ton:
— Det vore nog bäst, om ni reste i natt.
Mrs Gordon blev litet otålig, tänkte på hur besvärligt det
var att väcka upp hela huset och tyckte förstås, att den där
bonden inte var mycket att rätta sig efter. "Om jag bara
kunde få veta vad som står på", tänkte hon och började
fråga om någon var sjuk eller om de kanske voro utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
