- Project Runeberg -  Jerusalem /
199

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Ingmars strid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Detta landet är verkligen inte så svårt att leva i, nu känner
jag, att jag kommer att trivas. Ack, vad det var synd, att
Tims Halvor inte fick vara med om detta! Han hade inte
sörjt sig till döds, om han hade haft sådana hästar att köra."

*



Det var en morgon i september. Mycket tidigt, medan det
ännu var mörka natten, kommo Ingmar och Gabriel ut ur
kolonien. De skulle bege sig bort på arbete i en av
vingårdarna, som kolonisterna hade arrenderat uppe på
Oljoberget.

Det förhöll sig så, att Gabriel och Ingmar sällan kommo
rätt väl sams. Det hade inte kommit till någon öppen
fiendskap mellan dem, men de hade aldrig samma mening
om något. När de nu skulle gå upp till Oljoberget, började
de tvista om vägen. Gabriel ville ta den långa omvägen
över kullarna. Han sade, att den var lättare att gå i mörkret.
Ingmar ville gå en kortare och besvärligare väg, som löpte
neråt Josafats dal och sedan rätt uppför berget.

Sedan de hade tvistat om detta en stund, föreslog Ingmar,
att de skulle ta var sin väg, så finge de se vem som
komme fortast fram. Gabriel var med om detta. Han gick
åt det hållet, som han hade föreslagit, och Ingmar åt det
andra.

Så snart som Gabriel var gången, överfölls Ingmar av
den stora längtan, som alltid kvalde honom, så snart han
hade en ensam stund.

— Ska inte Vår Herre förbarma sig över mig och låta
mig resa hem? sade han. Ska han inte hjälpa mig, så att
jag får föra Gertrud från Jerusalem?

— Det är besynnerligt, att just det, som jag for ut för,
det lyckas mig minst, sade han halvhögt, där han gick
i mörkret och funderade, för Gertrud har jag inte kunnat
komma ett steg närmare. Men i allt annat har det gått mig
vida bättre, än jag hade kunnat vänta. Jag tror knappt, att
det här folket någonsin hade kommit sig i gång med arbete,
om jag inte hade fallit på den tanken att överta kvarnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free