- Project Runeberg -  Jerusalem /
202

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Ingmars strid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han tydligt hur man grävde med järnspadar i jorden och
kastade upp grus och sten.

Han gick åter framåt och hörde på nytt det ivriga
grävandet. "Det är minst en fem, sex spadar, som arbetar",
tänkte han. "Det är hemskt att tänka på att människor vill
förfölja en död på detta sättet."

Medan Ingmar gick där och hörde på grävandet, började
han känna, att en förfärlig vrede växte upp inom honom.
Den tilltog för var sekund.

— Det är ju inte din sak, det här, sade han för att lugna
sig, med detta har du ingenting att göra. Men blodet steg
uppåt huvudet på honom, han tyckte, att det stockade sig
i halsen, så att han knappt kunde andas. "Det är så styggt
och förfärligt att höra på", tänkte han, "aldrig har jag varit
med om värre."

Äntligen blev han stående. Han lyfte upp sin knytnäve och
skakade den.

— Å, vänta ni, era bovar, nu kommer jag, sade han. Nu
har jag gått här länge nog och hört på detta. Det kan ingen
begära av mig, att jag ska gå lugnt förbi, medan ni håller
på att gräva upp en död.

Han skyndade framåt med snabba, tysta steg. Han var nu
med ens lätt om hjärtat och nästan glad. "Det här är nog
vansinne", tänkte han, "men jag undrar vad far skulle ha
sagt, om någon, som på hans sista dag hade sett honom gå
ut i vattnet efter de små barnen, hade ropat åt honom, att
han skulle akta sig och bli kvar på land. Och nu får väl
jag ha min vilja i den här saken, jag såväl som far. För
här flyter en ondskans flod förbi mig med svart, vredgat
vatten, och den rycker bort med sig döda och levande, men
nu kan jag inte längre förmå mig att stå stilla på stranden.
Nu må det bli min tur att gå ut och strida med den här
strömmen."

Äntligen stod han på randen av en grav, där några karlar
ivrigt arbetade. De hade varken ljus eller lykta, utan grävde
så gott de kunde i mörkret. Ingmar kunde inte se hur många
de voro, och inte heller frågade han därefter, han rusade
in mitt bland dem. Från en av dem ryckte han spaden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free