Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - På Oljoberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med vingarna och inte kunde få nog luft under dem för
att svinga sig bort. Just så tyckte hon att hon låg och
flaxade utan att komma ur stället.
Men när hon hade nått upp på Oljoberget och stod på
den vanliga platsen, där hon brukade invänta soluppgången,
såg hon, att dervischen, som var lik Jesus, fanns där före
henne. Han satt på marken med benen i kors under sig, och
hans stora ögon sågo ner över Jerusalem.
Gertrud glömde inte ett ögonblick, att mannen endast var
en stackars dervisch, vars enda berömmelse var, att han av
sina anhängare fordrade ett ivrigare dansande än någon
annan. Men då hon såg hans ansikte med mörkret kring
ögonen och smärtans drag kring munnen, gick en darrning
genom henne. Hon blev stående med knäppta händer tätt
bredvid honom och betraktade honom.
Hon var inte i en dröm, hon var inte borta i en syn, det
var endast den stora likheten, som vållade, att hon tyckte
sig se en med gudomlighet begåvad människa.
Hon trodde på nytt om honom, att om han blott ville
framträda för människorna, så skulle det visa sig, att han
hade nått djupet av all kunskap. Hon trodde, att storm och
vågor lydde hans bud, hon trodde, att han samtalade med
Gud, hon trodde, att han hade uttömt dräggen av allt
lidande, hon trodde, att alla hans tankar gingo till okända
ting, som ingen annan kunde utforska.
Hon förstod, att om hon hade varit sjuk, så skulle hon
ha blivit botad genom att stå där och betrakta honom.
"Detta kan inte vara en vanlig människa", tänkte hon.
"Jag känner, att himmelens lycksalighet sänker sig över
mig, endast därför att jag ser honom."
Hon hade stått länge bredvid dervischen, utan att han
hade visat, att han hade lagt märke till henne, men
plötsligen vände han sig rätt mot henne.
Gertrud drog sig undan, när han såg på henne, som kunde
hon inte tåla hans blickar.
Han betraktade henne stilla och lugnt väl en hel minut,
därpå räckte han henne sin hand, för att hon skulle kyssa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
