Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - "Vi ska mötas en gång"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men när Gertrud tänkte så, tyckte hon, att hennes eget
hjärta drog sig samman i sorg och att en märkvärdig
förstening smög sig genom hennes kropp. "Det är nog så, att
också jag kommer att sakna Gabriel", tänkte hon, "vi har
haft mycket att tala om den sista tiden. Jag har nu vant mig
vid att se honom ljusna opp och bli glad, var gång vi har
råkats, och det har varit gott att ha någon bredvid sig, som
alltid har varit nöjd med mig, vad jag än har företagit mig."
Hon satt tyst ännu en stund. Hon kände saknaden växa som
en hastigt påkommen sjukdom. "Vad är det, vad är det, som
kommer över mig?" tänkte hon. "Inte kan det väl vara en
så tung sorg för mig att skiljas från Gabriel."
Plötsligt började Gabriel tala.
— Det är en sak, som jag tänker på, sade han, och som
jag ser för mig hela kvällen.
— Tala om för mig vad det är! sade Gertrud ivrigt. Hon
tyckte, att hon blev lättare om hjärtat, då han nu talade.
— Jo, sade Gabriel, Ingmar talade en gång om sågen, som
han har vid Ingmarsgården. Jag tror, att det var hans
mening, att jag skulle följa med honom hem och arrendera
den.
— Det syns, att Ingmar har fattat stor vänskap för dig,
sade Gertrud, han har ingenting, som han sätter mer värde
på än den sågen.
— Nu hör jag sågen slamra i mina öron hela kvällen,
sade Gabriel. Forsen brusar, och kanttrissan gnisslar, och
timmerstockarna ligger och stöter mot varandra i älven. Du
kan inte tro hur vackert det låter. Och så sitter jag och
tänker på hur det skulle vara att få arbeta för egen räkning,
att ha något för mig själv och inte bara gå opp i en sådan
här koloni.
— Jaså, det är detta du tänker på, medan du sitter här
så tyst, sade Gertrud i rätt kall ton, för hon kände sig på
ett eller annat sätt besviken vid Gabriels tal. Det behöver
du ju inte sucka länge efter, du kan bara följa med Ingmar
hem.
— Det är allt något annat också, sade Gabriel. Ingmar
har talat med mig om att han har timmer liggande färdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
