Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - "Vi ska mötas en gång"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De tackade honom för den kära kolonien, som var deras
stora glädje. De tackade honom för att deras barn fingo
lära sig alltifrån sina unga år att leva i enighet med alla
människor. De väntade, att de unga skulle nå vida längre
i fullkomlighet än de själva. De tackade för förföljelser och
lidanden, de tackade för den sköna lära, som de voro
kallade att utöva. De tackade för landet, som låg utblottat,
men som blomstrade upp dag för dag under deras ögon.
Ingen satte sig ner, utan att han hade vittnat om den stora
lycka han bar inom sig. Och Ingmar förstod, att detta var
sagt för hans skull och att detta var vad de ville han skulle
förtälja där hemma, att de alla voro lyckliga.
Ingmar rätade sig en smula i stolen, när han hörde dem.
Han höll huvudet högre, och det sträva draget kring munnen
blev tydligare.
Äntligen, då denna ström av vittnesbörd saktade av,
stämde miss Young upp en psalm, och sedan trodde alla,
att högtiden var slut, och reste sig för att gå. Men då sade
mrs Gordon:
— I dag ska vi även ha en svensk sång.
Då började svenskarna samma sång, som de hade sjungit,
när de hade farit bort från sitt land.
— Vi ska mötas en gång, sjöngo de, vi ska mötas en gång,
vi ska mötas i Eden en gång.
Och då sången ljöd, blevo alla mycket rörda, och tårarna
kommo de flesta i ögonen. Ty nu tänkte de åter på alla dem,
som de måste sakna och inte kunde få möta förrän i
himmelen.
Men i samma ögonblick sången hade slutat, reste sig
Ingmar och försökte yttra ett par meningar. Han tyckte, att
han ville säga dem här ute några ord, som liksom skulle
vara talade från det landet, som han nu vände åter till.
— Jag tänker allt, att ni här ute gör oss där hemma stor
heder, sade han. Jag tänker, att alla ska bli glada att få
möta er, var det än blir, i himmelen eller på jorden. Jag
tänker, att ingenting är så vackert som att se människor med
stora offer öva rättfärdighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
