Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Hemma från vallfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dunvit hy, klara ögon och en lätt och behaglig gång. Det
var något ljuvt och tilldragande över henne, och glad och
lycklig såg hon ut. Hon tycktes ha svårt att hålla tillbaka
ett leende, fastän hon var i kyrkan.
Barbro fick stark hjärtklappning. Jaså, detta var Gertrud!
Ja, sådan måste hon ju vara. Barbro tyckte, att hon skulle
ha kunnat säga, att detta var hon, även om hon inte hade
hört några viskningar.
Det föll sig allt rätt underligt för Barbro. I ett par år
hade hon gått och längtat efter detta, att Ingmar skulle få
gifta sig med Gertrud, så att hon själv skulle kunna bli fri
från samvetskval för att hon hade trängt sig emellan dem.
Och nu var hon ju tacksam för att åtminstone den bördan
hade blivit tagen ifrån henne, men det kunde ju inte hjälpas,
att det var tungt att veta, att Ingmar skulle bli gift med
en annan. Nu behövde hon inte heller hålla det hemligt vem
som var far till hennes barn, och även detta var en stor
lättnad. "Det är ju sant, att jag i dag har fått en stor lycka,
som min dröm spådde mig", sade hon till sig själv, men
hon kände inte en sådan glädje, som hon hade väntat.
Barbro såg hur Gertrud gick in i bänken, där mor Stina
satt. Allt gick så stilla. Folk jämkade sig undan, så att
Gertrud kom ända fram till sin mor. Denna satt och såg ner
i boken. Hon hade inte märkt vem som kom och satte sig
bredvid henne. Mor Stina såg gammal ut där hon satt. Hon
höll sig krokig, och hennes händer, som höllo psalmboken,
sågo bra gamla och skrynkliga ut. Så lade det sig en mjuk
och rosig hand på hennes. "Den handen är lik Gertruds",
tänkte mor Stina. "Jag har aldrig sett vackrare händer än
hennes." Men hon såg inte upp, för hon hade blivit håglös
och slapp, hon brydde sig egentligen inte om någonting.
Den vackra handen tog boken och flyttade den litet åt sitt
håll.
— Får jag se med i er bok, mor? viskade Gertrud. Nu
kände mor Stina igen rösten. Hon skulle ha tappat boken
i golvet, om inte Gertrud hade hållit om den. Hon fick brått
att se in i Gertruds ansikte och märkte, att det lyste av
munterhet, såsom det brukar vara med dem, som komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
