Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Hemma från vallfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Ingmar gick förbi stugan, stod mannen ännu kvar på
dörrtröskeln. Han vände och räknade på ett par
silverslantar, som han höll i handen. Ingmar kände nu igen
honom. Det var Stig Börjesson. Stig såg inte upp, förrän
Ingmar hade gått förbi.
— Vänta, Ingmar, vänta! ropade han och sprang ner på
vägen. Du ska inte tro vad Barbro säger. Hon ljuger på
sig själv.
— Det måtte jag väl veta, utan att du säger mig det, gav
Ingmar till svar, men gav sig inte tid att stanna.
Om några ögonblick var Ingmar tätt inpå kvinnan, som
hade skilts från Stig Börjesson. Hon hade tydligen bråttom
och gick så fort hon kunde. När hon hörde, att någon kom
efter henne, trodde hon, att det var Stig, och sade utan att
vända sig om:
— Du får vara nöjd med vad jag har gett dig. Jag har
inte mer pengar nu. Du ska få mer en annan dag.
Ingmar sade ingenting, men gick allt fortare.
— Du ska få mer i morgon dag, bara du inte säger något
till Ingmar, fortfor hon. I detsamma hade Ingmar hunnit
upp henne och lade sin hand på hennes axel. Hon ryckte
sig lös och vände sig om med ett vredgat utrop.
När hon såg, att det var Ingmar och inte Stig, som stod
framför henne, smalt vreden bort ur hennes drag, och en
rent rörande glädje stod att läsa i dem. Men då märkte hon
i Ingmars ansikte samma uttryck, som hon hade sett förut
på dagen. "Nu har jag dig, nu kan du inte komma undan",
sade blicken.
"Vad menar han med att se på mig så där?" frågade hon
sig och drog sig tillbaka från honom. "Han har ju fört hem
Gertrud. Det är ju med henne han ska gifta sig."
Ingmars första fråga gällde Stark Ingmar.
— Han kom till mig, så snart som jag hade hunnit hem
från kyrkan, sade Barbro, och berättade, att han i natt hade
fått bud om att han skulle dö denna dag.
— Är han inte sjuk? frågade Ingmar.
— Han har gått och varit plågad av reumatism hela året,
och jämt har han klagat över att du inte kom tillbaka, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
