- Project Runeberg -  Jerusalem /
258

Author: Selma Lagerlöf - Tema: The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Hemma från vallfarten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nu har Ingmar varit så god mot mig, att jag inte
längre står ut att plåga honom, utan nu vill jag bekänna,
att barnet är hans. Men Ingmar ska inte detta barnet heta,
därför att det är blint och en idiot.

I och med detsamma hon hade sagt detta, tyckte hon, att
det var förfärligt bittert, att hemligheten hade blivit ryckt
henne ur händerna. "Jag tror, att det är bättre för Ingmar,
att han vet detta, så att han inte tror ont om mig, men nu
måste jag döda mig, för jag vill aldrig mer bli hans hustru",
tänkte hon. Hon kom i häftig gråt, och då hon kände, att
hon inte kunde behärska den, skyndade hon ur rummet för
att inte störa den döende.

Ute i storstugan kastade hon sig framöver det stora bordet
och snyftade våldsamt.

Om en stund lyfte hon huvudet och lyssnade inåt
lillkammarn. Där talades då av en låg röst. Det var Gammal
Lisa, som berättade om hur de hade haft det i fäboden.

Åter kände hon allt det bittra i att hemligheten var röjd,
och åter kom det häftiga gråtandet över henne. Vad var det
för en makt, som hade tvingat henne att tala, just då Ingmar
hade lagt allt till rätta för henne, så att hon väl hade kunnat
tiga ett par veckor ännu, tills hon hade fått skilsmässa?
"Nu måste jag döda mig", tänkte hon. "Detta är min sista
stund."

Därpå lyssnade hon igen. Nu läste kyrkoherden upp
döpelseakten. Han talade så tydligt, att hon kunde höra
varje ord. Äntligen kom han till namngivningen. Namnet
uttalade han med högre röst än allt det andra. Det var
Ingmar.

När hon hörde detta, började hon gråta på nytt i sin
maktlöshet.

Dörren gick upp kort efteråt, och Ingmar kom ut. Hon
gick emot honom och tvang sig att inte gråta.

— Du förstår, att allt mellan oss måste bli, som beslutat
var, innan du reste bort, sade hon.

Ingmar strök sakta över hennes hår.

— Jag ska inte tvinga dig till något. Efter vad du nyss
har gjort, vet jag ändå, att du älskar mig mer än ditt eget liv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jerusalm/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free