Jesu Lif / 15-16 (1878) Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Födelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5. Kristi födelses kloster i Bethlehem.

Omkring en mil härifrån öfverst på den
enstaka stående kulle, som nu kallas
Dschebel Fureidîs eller »det lilla paradisberget»,
reste sig den Store Herodes’ befästade
palats. Långs kullens fot lågo tätt bredvid
hvarandra de praktfulla hus, som tillhörde
hans vänner och hofmän. Den ringe vandraren,
som färdades förbi, kunde höra ljudet
af den vällustiga musik, som förekom på
deras fester, eller de larmande ropen från
de råe legosoldater, som utkräfde lydnad för
sin despotiske herres befallningar. Men den
sanne judarnes konung, hela verldens
rättmätige herre, vardt icke funnen i palats eller
fästen. De som bära lenkläder, äro i
konungahusen. Det ringa herberget var en mera
passande plats att födas i för honom, som
var kommen att kungöra, att i Guds ögon
den störste och mägtigaste monarks själ icke
har mera värde än den ringaste dagakarls;
en födelse i ett sådant armod egnade sig
väl för honom, som sedan icke hade, hvad
han kunde luta sitt hufvud till, för honom,
som från förbannelsens kors skulle fatta
spiran öfver verlden.

Ledde af skenet från den lampa, som
hängde midt för ingången till khanen, kommo
herdarne till herberget i Bethlehem och funno
Josef och Maria och barnet, nedlagdt i en
krubba. Skalder och målare hafva älskat
att föreställa sig denna scen omstrålad af
herlighet och glans. De hafva sjungit om
ljusa, skinande englar, som sväfvat deröfver,
och om stjernor, som, dröjande öfver sin tid,
spridt sin glans öfver det späda barnet. De
hafva målat en strålglans, som, utgående
från krubban, spridt sitt sken vida omkring,
så att de, som stodo der när, måste skugga
för sina ögon att icke bländas af denna
himmelska herlighet. Men allt detta är långt
ifrån verkliga förhållandet. Den herlighet,
hvilken de enfaldige herdarne sågo, kan
endast te sig för trons blick, då de deremot
med sina lekamliga ögon endast sågo en
timmerman från Galileen, som icke längre
var ung, med en ung moder, om hvilken de
icke kunde veta, att hon var hans trolofvade
hustru, och ett spädt barn, som hon af brist
på hjelp sjelf hade måst svepa i lindakläder.
Det ljus, som sken i mörkret, var intet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>