Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De vise männens besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid den öfvertygelsen herskade, att en
mägtig monark skulle uppstå i Juda land,
hvilken skulle vinna herravälde öfver hela
verlden. Man har visserligen framkastat den
förmodan, att de romerske historieskrifvarne
endast rätt och slätt eftersagt ett påstående,
hvartill Josephus varit deras ende sagesman;
men om vi äfven antaga denna ovissa
förmodan, finnas der likväl andra bevis, både
i judiska och hedniska skrifter, att der
genom en skuldbelastad och öfvergifven verld
gått en längtansfull om ock dunkel aning
om en kommande förlossare. »Välsignelsens
dagg faller icke på oss, och våra frukter
hafva ingen smak», utropar rabban Simeon,
Gamaliels fader; och uttrycket passar väl in
på en tid, hvilken, såsom Niebuhr säger, var
»ofruktbar genom myckenhet af brott». Den
anslående framtidsskildringen i det fjerde
herdeqvädet af Vergilius visar djupet af denna
känsla och har länge blifvit räknad bland
»hedendomens omedvetna profetior».
Det ligger derföre ingenting
utomordentligt i det faktum, att desse vise män ifrån
österlandet just styrde sina steg till
Jerusalem, i synnerhet om der fans några särskilda
omständigheter, som gåfvo stöd åt den
öfvertygelsen, att den öfver allt spridda längtan
efter en förlossare var nära sin uppfyllelse. Om
de varit lärjungar af Zoroaster[1], torde de i
det kungliga barnet hafva sett en framtida
besegrare af Ahriman, och den der var
bestämd att blifva hela verldens herre.
Berättelsen om deras resa har visserligen med
högdragen sjelfklokhet blifvit stämplad såsom
endast en poetisk myt; men ehuru dess
verkliga historiska sanning hvilar på
evangelistens vittnesbörd allena, så finnes dock mer
än ett faktum, som sätter oss i stånd att i
denna berättelse hvarken se något omöjligt
eller ens något osannolikt.
Mattheus berättar oss, att orsaken till
deras resa var, att de hade sett messias’
stjerna i österlandet, och att de nu voro
komne för att uppsöka honom.
Att något tecken i stjernorna skulle
förebåda den väntade konungens ankomst, var
alldeles i enlighet med den tidens
föreställningssätt. En sådan mening hade kanske
kommit till stånd genom den bekanta profetian
af Bileam, den hedniske spåmannen, en
profetia hvilken både genom sin rytm och
rikedomen af sina bilder var egnad att vinna
vidsträckt spridning bland österns folk. Nära
ett århundrade derefter under kejsar Hadriani
regering erhöll den då uppträdande falske
messias af den ryktbare rabbi Akiba
tillnamnet Bar-Kocheba eller »stjernans son»,
likasom han ock preglade en stjerna på de
mynt, dem han lät slå. Omkring sex hundra
år senare säges Muhammed hafva visat på
en komet såsom ett lysande järtecken,
hvilket bekräftade hans sändning. Äfven hos
greker och romare ansågs himlakropparnes
framträdande och försvinnande bebåda store
mäns födelse och död, och denna samma tro
har bibehållit sig ända in i jemförelsevis
nyare tider. Den snart försvinnande stjerna,
som blef synlig på Tycho Brahes tid, och
som af honom observerades den 11 november
1572, troddes beteckna den korta men
lysande banan af någon krigare från norden
och blef följaktligen ställd i sammanhang
med Gustaf Adolfs uppträdande. Nu
inträffade det så, att under loppet af de år, inom
hvilka man efter Skriftens vittnesbörd med
visshet kan sluta till, att Kristus måste hafva
blifvit född, der utan allt tvifvel visade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
