Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Flykten till Egypten och barnamordet i Bethlehem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påbudets verkställande, emedan hvar och en af
dem hoppades, att förutsägelsen kunde gälla
hans eget barn. Lika så anför den kristne
kyrkohistorikern Eusebius efter Hegesippus,
huru kejsar Domitianus, oroad af det
inflytande, som Kristi namn allt mer vann, lät
utgå en befallning att förgöra alla dem, som
härstammade från Davids hus. Tvenne
barnabarn af Judas — »Herrens broder» — voro
då ännu lefvande och bekanta under namnet
Desposyni. De blefvo angifne för kejsaren
af en viss Jocatus och andre nazareiske
kättare, och fördes fram för kejsaren; men när
Domitianus såg, att de endast voro fattige
landtmän, och att deras händer buro spår
af hårdt arbete, betraktade han dem med
en blandning af medlidande och förakt och
skänkte dem friheten.
Ehuru tvifvel hafva blifvit framkastade
angående denna berättelse om barnamordet
i Bethlehem, stämmer den dock fullkomligt
öfver ens med allt, hvad vi känna om
Herodes’ karakter. Hufvudpassionerna hos denne
rikt utrustade men samvetslöse furste voro
en obegränsad äregirighet och den mest
tärande afundsamhet. Hela hans bana var
färgad af blod. Han mördade prester och
ädlingar; han anställde stor förödelse bland
sanhedrins medlemmar; han föranledde, att
öfverstepresten, hans egen svåger, den unge,
ädle Aristobulus, drunknade midt för hans
ögon under en låtsad lek; han lät strypa sin
favorithustru, den sköna hasmoneiska
furstedottern Mariamme, ehuru hon synes hafva
varit den enda menskliga varelse, han
verkligen älskade. Alexander, Aristobulus och
Antipater, hans söner, Josef, hans farbror,
Antigonus och Alexander, hans hustrus
farbror, och fader, Alexandra, hans svärmor,
Cortobanus, hans slägtinge, Dositheus och
Gadias, hans vänner, voro endast ett fåtal
bland de många, som föllo offer för hans
blodtörstiga, misstänksamma och brottsliga
fruktan. Hans broder Pheroras och hans
son Archelaus undsluppo med knapp nöd
att dödas på hans befallning. Hvarken
Aristobuli blomstrande ungdom eller konung
Hyrcani gråa hår kunde skydda dem för
hans förrädiska och smygande raseri. De
många dödssätten att strypa, att bränna, att
slita i stycken, att hemligen förgifta, likasom
den ohyggliga tortyr, som användes för att
framtvinga bekännelser, äro alle samman
utmärkande drag för en regering, hvilken var
så grym, att de judiske sändebuden hos
kejsar Augustus på sitt kraftiga språk om den
kunde säga, att »de, som lemnades lefvande
under Herodes’ dagar voro mera
beklagansvärda än de, hvilka blefvo dödade». Och
såsom förhållandet var med den engelske
konungen Henrik VIII, så var det ock med
Herodes. Ju mera hans lif nalkades sitt slut,
desto mera tilltogo hans mörka och vilda
lidelser i styrka och kraft. Förföljd af sin
mördade hustrus, sina mördade söners
skuggor, kastad emellan de båda furierna af
gnagande samvetsagg och törst efter blod, greps
detta obarmhertiga vidunder, såsom Josephus
kallar honom, på sina gamla dagar af en
hemsk och bitter vildsinthet, som bröt ut
emot alla, med hvilka han kom i beröring.
Det ligger ingenting otroligt deruti, att en
sådan rå natur, hvilken endast hade en yttre
anstrykning af bildning, kunde handla så,
som Mattheus om honom berättar; icke heller
saknas der andra omständigheter, som tala
för denna berättelses trovärdighet. Så
förtäljer Macrobius, att »när Augustus blef
underrättad, att bland de gossebarn under
två år, hvilka Herodes lät döda i Syrien,
äfven fans hans egen son», han med en
ordlek hade svarat: »Det är bättre att vara ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
