- Project Runeberg -  Jesu Lif /
83-84

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Jesus i templet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särskilda afdelningar af karavanen; så är
åtminstone icke bruket i nyare tider. Men
i hvad fall som helst, huru lätt kunde det
icke gå att i ett sådant haf af menniskor
förlora en liten pilt![1]

25. Ett stycke af Jerusalems murar.
25. Ett stycke af Jerusalems murar.


Den apokryfiska legenden berättar, att
under resan från Jerusalem pilten Jesus
lemnade karavanen och återvände till den
heliga staden. Vida enklare är det då, och
långt större sannolikhet har det för sig, att
med evangelisten Lucas antaga, att han,
öfverväldigad af de många nya och gripande
intryck, han här erfor, »blef qvar i
Jerusalem». En dag förgick, innan hans föräldrar
upptäckte sin förlust; det kunde de först
göra när de om aftonen anlände till den
plats, der de skulle öfvernatta, och hela
dagen voro de derföre fria från all ängslan, i
det de antogo, att pilten, som de saknade,
var med någon annan grupp af vänner eller
fränder i den långa karavanen. Men när
aftonen kom och de oaktadt alla sina ifriga
efterforskningar icke funno honom, måste
de slutligen öfvertyga sig om den bittra
sanningen, att han, den de sökte, helt och hållet
saknades bland skaran af återvändande
pilgrimer. Nästa dag fulla af oro och ängslan
— kanske ock förebrående sig sjelfva, att
de icke så, som sig bort, vårdat sig om
honom, som blifvit dem anförtrodd — styrde
de sina steg tillbaka till Jerusalem. Landet
var vid denna tid i ett vildt
upplösningstillstånd. Ethnarken (folkfursten) Archelaus
hade efter tio års regering, utmärkt genom
sina hårda och hänsynslösa åtgärder,
nyligen blifvit afsatt af kejsaren och landsförvist
till Vienna i Gallien. Romarne hade tagit i
besittning den provins, öfver hvilken han
hade herskat, och införandet af deras
beskattningssystem under Coponius, den förste
prokuratorn (»landshöfdingen»), hade
uppväckt en storm af ovilja i hela landet, der
nu tvenne män, Judas af Gamala och
fariseen Sadok, med ett stort tillopp af
anhängare svängde upprorsfacklan[2]. Under
sådana osäkra tider, då landets politiska
ställning var så äfventyrlig, var det icke blott
med fara förenadt för deras egen resa att
lemna det skydd, som den stora karavanen
erbjöd, utan deras fruktan var ock helt
naturligt så mycket större, att i detta
ögonblick, då så många fiendtliga nationaliteter
voro samlade omkring Jerusalems murar,
något ondt kunde hafva träffat deras son.
I den dagen, full af bäfvande oro, gick väl
ett svärd genom Jesu moders själ!

Nära tre dagar sökte de honom
förgäfves, till dess de slutligen funno honom på
det ställe, der de besynnerligt nog sist
tyckas hafva sökt honom, nämligen i templet
»sittande midt ibland lärarne, hörande dem
och frågande dem; och alle, de honom hörde,
förundrade sig öfver hans förstånd och svar».

Detta sista uttryck, likasom hela
sammanhanget af texten och hvad vi för öfrigt veta
om Jesu karakter, visar oss, att Jesus var
der för att fråga och inhemta kunskap och
icke — såsom det arabiska evangeliet om
Kristi barndom framställer saken — för att
anställa någon slags examen med lärarne
»hvar och en i sin tur», icke för att
redogöra för himlakropparnes antal och deras
väsen och förrättningar, ännu mindre för att
utveckla några storartade teorier i »fysik
och metafysik, hyperfysik och hypofysik».
Allt detta är blott påfunnet af sådane, som
föredragit sina egna fantasier framför den
enkla sanningen, enligt hvilken evangelisten


[1] Sådant händer ännu i dag icke sällan under de årliga pilgrimsfärderna till Jordans badställen.
[2] Detta uppror uppblossade år 6 e. Kr., alltså endast två år före den tilldragelse, vi här skildra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free