Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Jesus i templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låter oss se Jesus likasom andra barn, i
samma mån han blef större, äfven tilltaga
i kunskap, alldeles i öfverensstämmelse med
lagarne för en naturlig mensklig utveckling.
Han var der, såsom Lucas berättar oss, i
all ödmjukhet och uppfylld af den vördnad,
som höfves den unge gent emot dem, som
äro äldre än han; han var der såsom en
ifrig och begåfvad lärjunge, hvars entusiasm
uppväckte hans lärares beundran, och hvars
uppförande vann deras aktning och kärlek.
Hvarje anstrykning af inbilskhet och
framfusighet var fjerran från honom, som ända
från sin spädaste barndom och sedan allt
fort var mild och ödmjuk af hjertat. Bland
de då närvarande var må hända den gamle,
väl nära hundraårige Hillel, en af stiftarne
af den s. k. masoran (en samling af kritiska
anmärkningar till den hebreiska bibeln) och
af judarne vördad nästan såsom en andre
Moses; vidare hans son Rabban Simeon, som
tänkte så högt om tystnaden; och hans
sonson, den finbildade och liberale Gamaliel;
och Schammai, Hillels store medtäflare,
hvilken såsom lärare räknade ett mycket större
antal lärjungar än denne; och Hanan eller
Hannas, Seths son, Kristi tillkommande
domare; och Boethus, Herodes’ svärfar; och
Baba Ben Buta, hvars ögon Herodes låtit
utsticka; och Nechanja Ben Hiskana, som
var så berömd för sina segrande böner; och
Jochanan Ben Zakkai, som förutsade templets
förstöring; och den rike Josef af Arimathia;
och den försagde men allvarlige Nikodemus;
och den ungdomlige Jonathan Ben Uzziel,
som sedermera författade den ryktbara
kaldeiska parafrasen eller omskrifvande
öfversättningen af gamla testamentets profeter, och
som åtnjöt ett oerhördt anseende hos sina
samtida. Men ehuru ingen af alla dessa,
som då efter all sannolikhet omgåfvo honom,
torde hafva förstått, hvem det var, de hade
inför sig, och ehuru ingen af dem heller, så
vidt vi veta, i framtiden kom att tro på
honom, men deremot mer än en att göra
honom motstånd, så fans väl nu ingen af
dem alla, som icke var uppfylld af förvåning
och beundran öfver en så ovanlig pilt, som
i så tidiga år och utan att hafva blifvit lärd
i rabbinernas skolor visade en så förunderlig
visdom och en så djup kunskap i gudomliga
ting.
Här således — kanske i den ryktbara
lischkath haggazzith eller
»qvaderstenshallen»[1], kanske i chanujôth eller
»saluhallarne» eller möjligen i någon af dessa
andra rymliga salar, som voro afsedda för
undervisningen och som stodo i förbindelse
med hedningarnes förgård — funno Josef
och Maria honom, efter hvilken de sökte,
sittande på det mångfärgade mosaikgolfvet
vid lärarenas fötter. Uppfyllda som de voro
af en nästan till tillbedjan gränsande
vördnad för sina prester och religionslärare —
något som var ett utmärkande drag för den
tidens fromme och enfaldige galileer — blefvo
Jesu föräldrar slagna med icke liten
häpnad, när de sågo honom lugn och utan
fruktan i en sådan vördnadsbjudande och
lysande samling af män. De borde visserligen
hafva vetat, att han var lärdare än sina
lärare och oändligt mycket större än de;
men hittills hade de i honom endast sett det
milda, tysta och lydiga barnet, och den
oupphörliga befattningen med det dagliga lifvets
mångahanda bestyr hade må hända hos dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
