Jesu Lif / 101-102 (1878) Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Hemmet i Nazareth

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hebreiska bokstäfvernas form, som förekommer
hos evangelisten Mattheus (5: 18), äfvensom
af den omständigheten, att det berättas
om vår frälsare, att han böjde sig ned och
skref med sitt finger på jorden (Joh. 8: 6),
kunna vi förstå, att han kunde skrifva. —
Att hans kunskap i de heliga skrifterna var
djup och omfattande, att han i sjelfva verket
måste hafva kunnat dem nästan utantill,
framgår icke allenast af de ställen, der han
direkt anför dem, utan äfven af hans talrika
hänsyftningar till lagen och hagiograferna
så väl som till Jesaja, Jeremia, Daniel, Joel,
Hosea, Micha, Sacharja, Malachi och framför
allt till Psaltaren. Det är dessutom troligt, om
än icke alldeles säkert, att han äfven varit
bekant med de okanoniska judiska böckerna[1].

30. Tidig grekisk skrift (1 Mos. 14: 17 ff.) från ett gammalt manuskript, som anses hafva tillhört Origenes.

Denna djupa och ständigt till hands varande
kunskap i de heliga skrifterna gaf så
mycket mera eftertryck åt hans så ofta
upprepade, halft förebrående fråga: »Hafven I
icke läst?» — Det språk, vår frälsare
vanligen talade, var arameiskan, ty hebreiskan
var vid denna tid ett fullkomligt dödt språk,
som endast de mera bildade klasserna
förstodo, och hvars inhemtande kräfde mycken
tid och möda; likväl är det tydligt, att
Jesus var bekant med det, ty några af hans
citat[2] ur gamla testamentets böcker
hänvisa direkt till det hebreiska originalet.
Äfven måste han hafva kunnat grekiska, ty
detta språk talades allmänt i städer så nära
hans hembygd som Sepphoris, Cesarea och
Tiberias. Grekiskan var ju i sjelfva verket det
språk, medelst hvilket man vid denna tid
kunde göra sig förstådd öfver allt i den
gamla verlden, och utan att vara mägtig
detta språk skulle Jesus icke hafva kunnat
meddela sig med de många främlingar, med
hvilka han enligt den evangeliska berättelsen
trädde i beröring; vi påminna om
höfvitsmannen, hvars tjenare han botade (Matth.
8: 5—9), om Pilatus (Matth. 27: 11) samt
om de greker, som under den sista veckan
af hans lefnad önskade träffa samman med
honom (Joh. 12: 20. 21). Några af hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>