Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. De förste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
profetians messias, Guds son, verldens
frälsare?
Tvifvelsutan har detta till en del skett
på grund af hvad han talade, och hvad
Johannes Döparen vittnade om honom, men
tvifvelsutan ock till en del på grund af det
underbart tilldragande i hans utseende. I
denna fråga företer traditionen ett högst
anmärkningsvärdt vacklande; men det stora
intresse, saken för oss eger, bjuder oss att
ett ögonblick dröja vid denna punkt.
En hvar, som har studerat kristusbilderna
inom medeltidens konst, torde hafva
iakttagit, att några af dem, synnerligast de i
messböcker förekommande, äro öfver all
beskrifning motbjudande fula, under det att
andra deremot återgifva ett det älskligaste
och mest tilltalande ideal af mensklig
skönhet. Hvarifrån härleder sig denna
egendomliga motsägelse mellan de olika
framställningarne af Kristus?
Den förskrifver sig från det gamla
testamentets profetiska utsagor, som ansågos
teckna en bild så väl af messias’ utseende
som af hans lif.
Den äldsta kyrkan, som var van vid den
skönhetens formfulländning, som utmärkte
Olympens yngre gudar inom den hedniska
skulpturen, och som tillika hade öppen blick
för det ödesdigra förderf, som ett sinligt
åskådningssätt för med sig, tycktes finna en
glädje i att fullständigt bryta med denna
den klassiska verldens dyrkan af yttre
personliga företräden för att i stället till sitt
kristusideal välja den bild af en tålig och
plågad lidande Herrens tjenare, som
förekommer hos profeten Jesaja, eller den
gripande beskrifning på »den af menniskor
hånade, af alla föraktade», som vi läsa i
konung Davids 22:dra psalm[1]. Hans skönhet,
säger Clemens af Alexandria, var i hans själ
och i hans handlingar, men till utseendet
var han oansenlig eller rent af frånstötande.
Justinus Martyr beskrifver honom såsom
saknande både skönhet, ryktbarhet och ära.
Hans kropp, säger Origenes, var liten,
vanskaplig och oansenlig. »Hans kropp», säger
Tertullianus, »hade ingen mensklig skönhet,
ännu mindre någon himmelsk glans.» Enligt
hvad vi läsa hos Origenes, skall äfven
hedningen Celsus bland annat i detta Kristus
af traditionen tillskrifna oansenliga och fula
utseende trott sig finna ett stöd för sitt
bestridande af Kristi gudomliga ursprung. Ja,
ännu ett steg längre gick man i denna
rigtning. Vulgata öfversätter Jes. 53: 4: »Nos
putavimus eum quasi leprosum, percussum
a Deo et humiliatum», d. ä. »Vi ansågo
honom likasom spetälsk, slagen af Gud och
förödmjukad»; detta gaf anledning till den
vidt utbredda föreställningen, som går igen
mångfaldiga gånger i dessa äldsta tider, att
han, som helat så många spetelske, sjelf
varit spetelsk.
Icke underligt derföre, att många, som
kände sig frånstötta af slika föreställningar,
i stället höllo före, att der i Jesu menskliga
drag funnits en återspegling af Davids, hans
store stamfaders, skönhet och behag; och
Hieronymus och Augustinus ansågo sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
