Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. De förste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fanatisk emir af Judas’ af Gamala
följeslagare? — nej, utan »Jesus, Josefs son ifrån
Nazareth».
Nathanael tyckes hafva uppfattat denna
egendomliga motsättning. Han häpnar, då
han hör Nazareth nämnas. Det är möjligt,
att han, såsom legenden säger, varit en man
af en högre samhällsställning än de andre
apostlarne. I allmänhet har man varit höjd
att antaga, att hans svar endast varit ett
anförande af ett ordspråk; men kanske var
det afsedt att tillika innehålla en flyktig
anspelning på ordet nazora, »föraktlig»;
kanske skulle det ock betyda rätt och slätt
detta: »Nazareth, denna lilla obetydliga och
oansedda stad i sin lilla undangömda dal —
kan då någonting godt komma derifrån?»
Svaret är ordagrant det samma, som det vår
frälsare gaf Johannes och Andreas. Filippus
var en läraktig lärjunge; derföre sade också
han i likhet med sin mästare: »Kom och se!»
Ännu i dag upprepas ofta denna samma
fråga: »Kan något godt komma ifrån
Nazareth?»; och det enda tillfredsställande
svaret — ja, så godt som det enda möjliga
svaret — är i dag, såsom det var då: »Kom
och se!» Då betydde det: Kom och se en
man, som talar, såsom ingen annan
menniska talar; kom och se en man, som, ehuru
han är blott en timmerman från Nazareth,
dock uppfyller med helig bäfvan hvar och
en, som nalkas honom, ty der han är
närvarande, der upptäcker han hjertats
hemliga tankar, på samma gång han äfven
genom sin innerliga kärlek drager med
underlig magt till sig en hvar syndare, äfven
den störste; kom och se en man, som andas
idel syndfri renhet, och öfver hvars hela
väsen der är utgjutet ett oemotståndligt behag
af ett gudomligt lifs oförlikneligt herliga
skönhet. »Kom och se!», sade Filippus,
öfvertygad som han var i sitt sinne af egen
erfarenhet, att det att se Jesus var att känna
honom, det att känna honom att älska
honom, och det att älska honom att tillbedja
honom. Vi kunna visserligen icke nu mera
i alldeles samma mening som då säga: »Kom
och se!» Ty efter de syner, som förunnades
Stefanus och Paulus, har himmelen icke
öppnat sig mer för att visa jordens barn den
upphöjdes förklarade gestalt. Men i en annan
och icke mindre betydelsefull mening kunna
vi dock ännu i dag för att kraftigt gendrifva
alla uppstigande tvifvel uttala dessa samma
ord: »Kom och se!» Kom och se en döende
verld väckt till nytt lif, en utlefvad verld
pånyttfödd, en åldrig verld föryngrad; kom
och se mörkret skingradt och förtviflan
drifven sin kos; kom och se ömhet bevisad den
inspärrade grofve missdådaren i hans cell
och frihet gifven den fjettrade slafven; kom
och se desse fattige och olärde, denna stora
massa af vårt slägtes söner och döttrar, som
för alltid befriats från träldomen under de
rike och lärde, under det lilla fåtalet
lyckligare lottade bröder; kom och se, huru
sjukhus och uppfostringsanstalter, genom
gifmilda gåfvor stiftade, resa sig vid sidan af
de instörtade ruinerna efter kolossala
amfiteatrar, i hvilka en gång menniskoblod flöt
i strömmar; kom och se, huru otaliga
skändliga symboler af en allmän förnedring blifvit
bortstötta med förakt från offentliga och
enskilda platser; kom och se, huru lasternes
och tyranniets tillhåll blifvit förvandlade till
stilla och lyckliga hem, trotsige ateister till
troende kristne, vilde upprorsstiftare till
saktmodiga barn, hedningar till helgon. Ja, kom
och se de majestätiskt storartade akterna af
detta drama, som nu efter Kristi födelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
