Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Det första undret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppnå Kana tidigt nog för att der hinna
öfvervara bröllopshögtidligheterna[1].
De österländska bröllopsceremonierna
togo, såsom bekant, sin början vid
skymningens inbrott. Både i Grekland och Palestina
hade man för sed att »hemta bruden från
hennes hem, då dagen rodnande gick ned»,
eller ännu senare, långt in på natten. Hon
var då iklädd sina bästa kläder och
dessutom inhöljd från hufvud till fötter i en vid,
fladdrande slöja, garnerad med blommor.
Hon infördes i sin brudgums hem vid skenet
af facklor och under sång, dans och musik
af trummor och flöjt. Härvid plägade hon
uppvaktas af byns unga flickor, och
brudgummen brukade gå emot henne beledsagad
af ynglingar, som utgjorde hans närmaste
vänner. Legenden säger, att Nathanael varit
den af brudsvennerna, hvilken det tillkom att
eskortera bruden. Men den omständigheten,
att Maria hade lemnat Nazareth för att här
vara närvarande, tyckes gifva vid handen,
att någon af brudparet varit en medlem af
eller på något sätt beslägtad med den heliga
familjen. Jesus var också bjuden och hans
lärjungar, heter det uttryckligen, och
användningen af singularis visar, att de voro bjudne
för hans skull, icke han för deras. Det är
derföre icke sannolikt, att Nathanael, som
först för två dagar sedan hört talas om Jesus,
haft något att skaffa med bröllopet. Att
påstå någonting bestämdt i denna sak är
visserligen vanskligt; men det faktum, att
Maria tydligen intog en styrande ställning i
huset och egde att befalla med en viss
myndighet öfver tjenarne, gör det icke
osannolikt, att det kunnat vara en af hennes
systersöner, en af Alfei söner, eller till och med
en af hennes egna döttrar, »Jesu systrar»
(Matth. 13: 56), hvilka traditionen gifver
namnen Esther och Thamar, som här vid
detta tillfälle firat sitt bröllop. Att Josef
då redan var död, framgår väl med
någorlunda visshet af den fullständiga tystnad,
hvilken hela denna skildring igenom råder
angående honom; i sjelfva verket talas icke
heller allt sedan Jesu första besök vid tolf
års ålder i Jerusalem vidare om Josef i den
evangeliska berättelsen[2].
Huru vida nu bröllopshögtidligheterna
denna gång räckte sju dagar, såsom seden
var hos dem, som hade råd dertill (jfr Dom.
14: 12; Tob. 11: 18), eller endast en eller
två, såsom det var brukligt bland de
fattigare klasserna, veta vi icke. Men under det
gästabudsdagarne ännu varade, blef det helt
plötsligt slut med vinet (Joh. 2: 3). Ingen
annan än den, som känner till den slösande
gästfrihet, hvars utöfvande anses såsom en
helig pligt i österlandet, kan förstå, hvad
bekymmer denna händelse skulle förorsaka
hos både den ene och andre, huru den hos
alla skulle vålla en förstämning, hvaraf
intrycken icke lätt skulle utplånas, och huru
den särskildt skulle bereda brudparet en
outhärdlig sorg och förödmjukelse. De kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
