- Project Runeberg -  Jesu Lif /
197-198

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Det första undret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ställen i nya testamentet, der det samma
förekommer, såsom i Joh. 20: 15, der Jesus
efter sin uppståndelse säger till Maria
Magdalena i örtagården: »Qvinna, hvi gråter du?
Hvem söker du?», och vers 13 i samma
kapitel, der det äfven lägges englarne i
munnen — att icke tala om Joh. 19: 26, der
Jesus på korset säger till sin moder: »Qvinna,
se din son», vid hvilket tillfälle väl ingen
lär vilja förebrå vår frälsare någon bristande
ömhet och mildhet. Återigen orden: »Hvad
hafver jag med dig?» äro en ordagrann
öfversättning af en ganska vanlig arameisk fras
(mâ lî velâk), som på samma gång den
klipper af alla vidare spörsmål i frågan,
dock är fullkomligt förenlig med den mest
utsökta höflighet och den mest finkänsliga
uppmärksamhet[1].

Icke må vi heller betvifla, att hvad som
kunde förefalla förebrående och strängt i
dessa ord, ytterligare förmildrades genom
den blick och den ton, med hvilken de
uttalades; och en hvar vet, huru mycket i
sådana fall som dessa just kommer an på
blicken och tonen. Och att icke Maria på
ringaste sätt kände sig sårad af dessa
sonens ord, finna vi deraf, att hon omedelbart
derefter med oförminskad tro och förtröstan
sade till tjenarne — öfver hvilka hon, såsom
ofvan är nämdt, tyckes hafva haft befallande
myndighet — »Hvad han säger eder, det
görer!»[2].

Det första, man i österlandet företager
sig efter en resa, är, att man tvår sina fötter,
likasom man ock här har för sed att två
sina händer före hvarje måltid; för detta
ändamål stodo der — såsom ännu i dag i
dessa nejder är vanligt — sex stora
stenkrukor fulla med vatten och med qvistar af
gröna löf instuckna i krukornas mynningar
för att hålla vattnet friskt. Hvarje af dessa
krukor innehöll 2 eller 3 metreter[3] vatten,
och Jesus tillsade tjenarne att genast fylla
dem ända till brädden. De gjorde så, och
derefter befallde han dem att tömma
innehållet i mindre kärl och bära det till den
af gästerna, som enligt seden vid den tidens
gästabud, blifvit utsedd till »styresman för
gästabudet»[4]. Som han icke visste
någonting om, hvad som hade skett, anmärkte han,
att brudgummen genom att spara det bästa
vinet till sist brutit mot allmänt antagna
gästabudslagar. Detta var Kristi första under;
på detta sätt uppenbarade Kristus sin
herlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Det var hans första under. Sättet, hvarpå
det utfördes, öfverstiger väl vår
fattningsgåfva, men huru utan alla anspråk, alla
storslagna yttre åthäfvor framträdde det icke!
Det afsåg tydligen icke att väcka något
uppseende; det var såsom alla Kristi under
stäldt i den gudomliga kärlekens tjenst. Ty
Kristi under voro ju icke ämnade att
tillfredsställa en kall och tvifvelsjuk nyfikenhet
— äfven om Kristus i likhet med Johannes
Döparen icke hade förrättat ett enda under,


[1] Jfr med afseende på användningen af detta uttryck följande ställen, der det förekommer: Josua 22: 24;
Dom. 11: 12; 2 Sam. 16: 10; 19: 22; 1 Kon. 17: 18; 2 Kon. 3: 13.
[2] Jfr med afseende på uttrycket »Min stund är ännu icke kommen» Joh. 7: 6, der Jesus äfvenledes vill
stäfja sina jordiske anförvandters opåkallade ifver att påskynda hans verksamhet.
[3] Det grekiska uttrycket metretes förekommer i LXX (2 Krön. 4: 5) såsom öfversättning af det hebreiska
bath. En metret skulle då innehålla omkring 15 kannor. Men möjligen motsvarar en metretes här en
romersk amphora; den skulle då innehålla endast omkring 9 kannor.
[4] Denna sed, som ursprungligen torde hafva lånats från grekerne, hade, tyckes det, redan länge varit i
bruk hos judarne. Jfr Jes. Syr. 32: 1—3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free