Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Jesus vid påskhögtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärareverksamhet infallande påskhögtiderna
och meddelar oss några underrättelser om
hvad som tilldrog sig under förloppet af den
samma[1].
Den mest anmärkningsvärda tilldragelse,
som timade under dessa dagar, var den af
Jesus företagna reningen af templet — en
handling, hvilken dock var så långt ifrån
att kunna öfvervinna judarnes inrotade
sjelfsvåld, att han var nödsakad att upprepa den
med ännu skarpare uttryck vid slutet af sin
verksamhet och endast fyra dagar före sin
död (Matth. 21: 12. 13; Marc. 11: 15-17;
Luc. 19: 45).
Vi hafva redan i det föregående sett,
hvilka ofantliga massor af folk det var, som
brukade komma till samman till den heliga
staden vid den stora årliga högtiden. Då
likasom nu hade denna ansenliga
menniskomängd, bestående af pilgrimer från alla land
och proselyter af alla nationer, behof af en
mängd förnödenheter, som måste anskaffas.
Den resande, som i våra dagar besöker
Jerusalem vid påsktiden, kan med knapp nöd
på sin väg till den heliga grafvens kyrka
tränga sig fram genom de täta rader af säljare,
som här handla med reliker, souvenirer och
otaliga andra föremål, der de sitta
hopkrupna på marken, upptagande hela det
lediga rummet framför kyrkan och äfven
spridande sig långt inåt den närgränsande
gatan. Men ännu mera både talrika och
bullersamma måste de köpare och säljare
hafva varit, som trängdes vid ingångarne till
templet vid den påskhögtid, till hvilken
Jesus nu kom bland de andra pilgrimerna; ty
hvad de då för tiden hade att sälja, bestod
icke endast i smycken, leksaker och dylikt
kram, som påskpilgrimerne nu här köpa,
utan i oxar, får och dufvor. På båda
sidorna om den östra porten — porten
Schuschan — voro sedan lång tid tillbaka
uppställda handelsbodar och vexlarebänkar.
Denna senare åtgärd kunde svårligen
uraktlåtas; ty tjugu dagar före påsk begynte
presterne att insamla den gamla heliga
tributen, bestående af en half sikel efter
helgedomssikelns vigt[2], som hvarje israelit, vare
sig han var rik eller fattig, årligen hade att
betala såsom lösepenning för sitt lif, och
som användes till vittnesbördets tabernakels
tjenst (2 Mos. 30: 11—16). Nu var emellertid
icke tillåtet att betala denna skatt med de
mynt, som medfördes från de olika länderna,
och hvilka ofta bestodo i eländiga slantar
af brons eller koppar, besudlade med
hedniska sinnebilder och inskrifter. Man kunde
visserligen få skicka dessa penningar ifrån
det främmande landet till presterna, men
hvarje jude, som framställde sig i templet,
föredrog att aflemna dem personligen. Och
i detta fall var han tvungen att vexla sig
till det lilla silfvermyntet i utbyte mot sitt
eget lands penningar; härvid tog vexlaren
sina fem procent såsom den vanliga kolbon
eller mellangiften.
Hade nu denna handel och köpenskap
varit inskränkt till de gator, som omedelbart
gränsade till don heliga byggnaden, skulle
den kunna anses ursäktlig nog, om än aldrig
fullt passande. Dylika scener skola enligt
hedniske författare hafva förekommit vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
