Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Jesus vid påskhögtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Venustemplet på berget Eryx och vid den
syriska gudinnans tempel i Hierapolis —
ja, ganska påtagliga motstycken till dessa
förhållanden möta oss midt i den katolska
kristenheten i Europa under medeltiden. Men
det stannade olyckligtvis icke härvid. Det
nära granskapet, med hedningarnes förgård
med dess stora fria plan och långa
pelargångar var allt för frestande för den judiska
vinningslystnaden. Vi läsa i talmud, att en
viss Baba Ben Buta varit den förste, som
fört »3,000 får af Kedars flockar upp på
helgedomens berg», med andra ord den förste,
som infört dem i hedningarnes förgård och
i och med det samma inom det helgade
området. Det sålunda gifna exemplet att
bereda de verldsliga intressena ett fritt
spelrum inom templets egna fridlysta gårdar
vann snart en ganska ifrig efterföljd.
Krämarnes chanujôth och ockrarnes vexelbord
flyttades så småningom de ena efter de andra
inom de heliga murarne. Der i sjelfva
hedningarnes förgård stodo hela hopar af oxar
och får[1] sammanpackade, hvilka på den
heta aprildagen uppfyllde templet med smuts
och stank, och omkring dem stodo de, som
ditfört dem, och pilgrirnerne köpslående och
bytande. Der stodo ock de, som sålde
dufvor — menniskor med stora af videqvistar
gjorda burar, fulla med dufvor — och i
skuggan af pelargångarne, som voro bildade
af flerdubbla rader korinthiska kolonner,
sutto vexlarena vid sina bord, på hvilka
lågo i högar uppstaplade hvarjehanda små
mynt, dem de med giriga ögon räknade.
Och detta skulle vara den yttre förgården
till den Högstes tempel! Den gård, hvars
uppgift det var att aflägga vittnesbörd derom,
att detta hus skulle vara ett bönehus för
alla folk, bådo blifvit förnedrad till en plats,
som att döma af dess orenlighet snarare
liknade en slagtarebod och att döma af dess
lifliga handel snarare liknade en talrikt
besökt basar än ett Guds tempel. Det hörde
under sådana förhållanden snart sagdt till
ordningen för dagen, att leviternas sång och
presternas böner derinne i de inre
tempelgårdarne stördes af oxarnes bölande och
fårens bräkande och sorlet af de många
tungomålen och köpslåendet och grälandet
och skramlet af penningarne ute i den yttre
förgården.
Uppfylld af rättmätig vrede öfver denna
låga vanvördnad och brinnande af
oemotståndlig och ädel förtrytels, gjorde Jesus,
när han ingick i templet, af de tågstumpar,
som lågo på marken, ett gissel i afsigt att
rensa den heliga gården från ett ogudaktigt
verldssinnes styggelser[2]. Om hvarandra och
utan förbarmande dref han först ut får och
oxar och dem, som hade uppsigt öfver dem.
Derefter ställde han sina steg till vexlarenas
bord. Dem stötte han omkull och slog ut
deras penningar, hvilka helt visst efter de
olika myntsorterna lågo omsorgsfullt ordnade
i olika högar; åt egarne lemnade han sedan
att på den smutsiga marken leta och trefva
efter de kringströdda penningarne. Äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
