- Project Runeberg -  Jesu Lif /
229-230

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Jesus vid påskhögtiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dem, som sålde dufvor, befallde han att
aflägsna sig, dock visade han här mindre
stränghet, emedan dufvorna voro de fattiges
offer och det icke låg så mycket
vanhelgande och störande i närvaron af dessa
renhetens och oskuldens sinnebilder; icke heller
kunde han slå omkull dufvoförsäljarenas bord
utan att skada dufvorna i deras burar; och
likväl sade han äfven till desse, som sålde
dufvor, med bestämdhet och eftertryck:
»Tagen bort detta härifrån!» Men det, hvarmed
han inför hela den förfärade, uppbragta,
knotande och råa hopen rättfärdigade sitt
handlingssätt, var endast och allenast denna
allvarliga förebråelse: »Gören icke min faders
hus till ett marknadshus!» (Jfr Luc. 2: 49.)
Lärjungarne åter, då de sågo detta utbrott
af en helig, majestätiskt uppträdande vrede,
kommo i håg, hvad konung David en gång
sjungit (Ps. 69: 10): »Nitälskan för ditt hus
förtär mig.»

Men hvarföre gjorde då icke denna mängd
af okunnige köpare och säljare motstånd?
Hvarföre nöjde sig desse vinningslystne med
att antaga en mulen uppsyn och frammumla
förbannelser, under det inför deras ögon
deras oxar och får drefvos ut på gatorna,
under det de sjelfve förjagades, och deras
penningar ströddes omkring på golfvet —
och det dertill af en, som då var ung och
obekant och klädd i de föraktade galileernes
drägt? Ja hvarföre, må vi väl med lika rätt
fråga, hvarföre fördrog Saul, att Samuel satte
sig upp emot honom i hela hans härs
närvaro? Hvarföre nedlät sig David att lyda
Joabs befallningar? Hvarföre vågade icke
en Achab bemägtiga sig profeten Elias vid
porten till Naboths vingård? Derföre att
synd är svaghet
; derföre att det icke i hela
verlden finnes någonting så fegt som ett
brottsligt samvete, likasom det icke heller
finnes någonting så oemotståndligt som en
helig, brinnande nitälskan emot allt, hvad
lågt och syndigt är. Huru kunde väl desse
pligtförgätne tempelskändare, desse jordiskt
sinnade köpare och säljare, medvetne som
de måste vara om att de handlade orätt,
motsätta sig den heliges straffande
rättfärdighet eller trotsa den eld, som utgick från
hans af nitälskan för den Högstes ära
flammande ögon? När presten Pinehas
upptändes af nitälskan för härskarornas Gud,
så att han med en enda kraftig stöt af sitt
väldiga spjut genomborrade den simeonitiske
fursten och den midianitiska qvinnan, hvilka
bedrefvo otukt i Israels läger, hvarföre
hämnades icke det brottsliga Israel detta djerfva
dråp? Hvarföre trädde icke hvarenda man
af Simeons stam upp såsom en goel emot
denne oförskräckte lönmördare? Derföre att
lasten icke ett enda ögonblick kan bestå
inför dygdens upplyfta arm. Så låge och
för alla högre intressen otillgänglige desse
penningeockrande judar än voro, hade de
dock i djupet af sin själ, som ännu icke
hunnit blifva helt förtärd af otro och
girighet, en öfvertygande känsla deraf, att
menniskans son i hvad han gjorde hade rätt.

Icke ens presterne och leviterne, fariseerne
och de skriftlärde kunde, oaktadt all den
stolthet, allt det formväsen, som beherskade
dem, fördöma en handling, hvilken en
Nehemia eller en Judas Maccabaeus skulle
hafva kunnat utföra, och hvilken på det
noggrannaste stämde öfverens med allt, hvad de
egde renast och bäst i sina traditioner[1].


[1] Så skall R. Eliezer Ben Zadok hafva blifvit strängeligen tadlad derföre, att han idkat handel i en
synagoga, som han sjelf hade byggt upp i Alexandria. Anmärkningsvärdt är ock, att i Jonathan Ben Usiels kaldeiska öfversättning af profeterna, det så kallade targum Jonathan, den sista versen af Sacharjas profetia
(14: 21) fått följande lydelse: »Icke skall mera någon köpman (i st. f. den hebreiska grundtextens kananeer)
vara i Herren Zebaoths hus på den dagen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free