- Project Runeberg -  Jesu Lif /
239-240

(1878) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Fredrik August Fehr With: Hans Magnus Melin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Jesus vid påskhögtiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Schammai eller Ganaaliel eller Herodes hade
vågat gripa sig an — voro de månne icke på
visst sätt sjelfve nedbrytande detta tempel och
afskaffande detta system, i det deras egna
gerningar afgåfvo vittnesbörd derom, att detta
allt för dem icke egde någon verklig
betydelse mer? »Slån ned då», det torde hans
ord halft bjudande halft profetiskt
förutsägande hafva inneburit, »fullborden då
utan dröjsmål detta edert
upplösningsverk; på tre dagar vill jag i egenskap af en
uppstånden återlösare bringa till stånd
något bättre och större, icke ett tempel, med
händer bygdt, men en lefvande kyrka.»
Sådan är den mening, som Stefanus tyckes
hafva funnit i dessa ord. Sådan är ock den
mening, som Paulus med sin oförlikneliga
förståndsskärpa och hänförelse utvecklar på
så många ställen i sina bref. Men så väl
för den ena som för den andra betydelsen
af dessa ord voro de blinde, slöe och döfve.
De tyckas hafva lemnat templet, visserligen
tyste, men förbittrade och missbelåtne, till
hälften anande och dock likgiltige för gåtans
sanna lösning, ovisse i sina sinnen och dock
för stolte och för uppbragte för att vilja
begära upplysning af Kristus.

61. Judisk, sikel.<a href=
61. Judisk, sikel.[1]


»Då han nu var i Jerusalem vid
påskhögtiden», heter det vidare i fortsättningen
af denna berättelse hos Johannes (2: 23—25),
»trodde många på hans namn, när de sågo
de tecken, hvilka han gjorde. Men Jesus
betrodde icke sig sjelf åt dem, emedan han
kände alla, och emedan han icke behöfde,
att någon vittnade om menniskan, ty han
visste sjelf, hvad som var i menniskan.»
Hvad det var för stora verk, som Jesus vid
detta tillfälle gjorde i Jerusalem, veta vi
icke. Hvilka de än voro, föranledde de dock
somliga att tro på honom; men deras tro
var likväl icke en sådan, på hvilken han
kunde förlita sig. Hans gudomliga blick
trängde ned i deras af sanningens ord
oberörda hjertans djup; hvad han der såg, var
idel hårdhet och köld, trolöshet och svek.
Han behöfde derföre icke, ville heller icke
hafva något vittnesbörd af dem.

*






[1] Denna sikel, som anses förskrifva sig från Esra den skriftlärdes tid (det 5:te århundradet f. Kr.),
hittades jemte omkring ett hundratal andra nära Jericho våren 1874. Den bär på ena sidan den kalklika
mannaurnan — »det gyllene ämbaret, deruti himmelsbrödet var» (Ebr. 9: 4) — omgifven af inskriften: »Israels
sikel», och på den andra sidan den ofta återkommande framställningen af Aarons staf med utslagna
mandelblommor. Den här befintliga inskriften, som i likhet med den förra utgöres af samaritanska bokstäfver,
lyder: »Jerusalem det heliga.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free