Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Jesus vid påskhögtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schammai eller Ganaaliel eller Herodes hade
vågat gripa sig an — voro de månne icke på
visst sätt sjelfve nedbrytande detta tempel och
afskaffande detta system, i det deras egna
gerningar afgåfvo vittnesbörd derom, att detta
allt för dem icke egde någon verklig
betydelse mer? »Slån ned då», det torde hans
ord halft bjudande halft profetiskt
förutsägande hafva inneburit, »fullborden då
utan dröjsmål detta edert
upplösningsverk; på tre dagar vill jag i egenskap af en
uppstånden återlösare bringa till stånd
något bättre och större, icke ett tempel, med
händer bygdt, men en lefvande kyrka.»
Sådan är den mening, som Stefanus tyckes
hafva funnit i dessa ord. Sådan är ock den
mening, som Paulus med sin oförlikneliga
förståndsskärpa och hänförelse utvecklar på
så många ställen i sina bref. Men så väl
för den ena som för den andra betydelsen
af dessa ord voro de blinde, slöe och döfve.
De tyckas hafva lemnat templet, visserligen
tyste, men förbittrade och missbelåtne, till
hälften anande och dock likgiltige för gåtans
sanna lösning, ovisse i sina sinnen och dock
för stolte och för uppbragte för att vilja
begära upplysning af Kristus.
61. Judisk, sikel.[1] |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>