Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Nikodemus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sannerligen säger jag dig, utan att en varder född
på nytt [eller »från ofvan»][1], kan han icke
se Guds rike.» Min lärjunge måste vara
min till själ och hjerta, eller också är han
icke någon lärjunge alls: det beror här icke
på, hvad man gör eller icke gör, utan hvad
man är.
Dessa ord försatte Nikodemus i djup och
allvarlig eftertänksamhet; men i likhet med
judarne i näst föregående berättelse (Joh.
2: 20) antingen ville han icke, eller kunde
han icke fatta deras hela betydelse. Han
föredrager att, öfverraskad af det i första
ögonblicket häpnadsväckande i Jesu tal, gifva
detta en fysisk och bokstaflig utläggning för
att sedan lätt uppvisa dess påtagliga
orimlighet. Jesus inlåter sig väl icke på en
sådan vid sjelfva uttryckens bokstaf sig fästande
ordstrid; men genom att med en liten
förändring upprepa sina manande ord sprider
han ett nytt ljus öfver deras gudomliga
mening. Jesus svarade: »Sannerligen,
sannerligen säger jag dig, utan att en varder född
af vatten och anda, kan han icke ingå i
Guds rike. Det som är födt af kött, det är
kött, och det som är födt af anden, det är
ande. Förundra dig icke, att jag sade dig:
I måsten födas på nytt. Vinden blåser,
hvart den vill, och du hör dess röst, men
du vet icke, hvadan den kommer, och hvart
den far; alltså är hvar och en, som af anden
född är.» Vår frälsare talade icke om den
naturliga födelsen utan om den andliga nya
födelsen, om hvilken man lika litet kan säga,
huru den tillgår, som de kunde säga, hvad
väg den nattliga vinden tog, som de hörde
susa utanför det lilla tält, der de sutto; han
talade om en födelse genom vatten och anda
— en rening och en förnyelse — ett yttre
symbol och en inre nådeverkan — en död
från synden och en ny födelse till
rättfärdighet.
Nikodemus kunde endast svara genom ett
uttryck af misstrogen förvåning. En hedning
— det kunde han väl förstå, det ville han
icke heller bestrida — skulle behöfva en ny
födelse för att få blifva upptagen i judarnes
gemenskap; men han — en Abrahams son,
en rabbi, en nitisk iakttagare af Mose lag
— skulle då också han behöfva en ny
födelse? Huru skulle sådant vara att förstå?
»Huru kan detta ske?»
»Jesus svarade och sade till honom: är
du en mästare i Israel och vet icke detta?»
Är du en af sanhedrins, det jerusalemitiska
höga rådets, ansedde män, en châkâm eller
»vis man»[2], och vet icke de första och
enklaste vilkoren för att få komma in i Guds
rike? Om din kunskap är så köttslig och
inskränkt, om du så snafvar på sjelfva
tröskeln vid ingången till helgedomen, huru
skall du då kunna fatta de djupa sanningar,
dem endast han, som nederkom från
himmelen, kan uppenbara? Frågan var till
hälften vemodsfull, till hälften förebrående; men
under fortsättningen af sitt samtal med denne
mästare i Israel uppenbarade Jesus för
honom ännu större och underbarare ting än
dessa först nämda. Han förkunnade honom,
huru menniskornas frälsning endast skulle
kunna bringas till stånd genom menniskans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
