Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Den samaritanska qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärjungar — förmodligen de båda brödrapar,
hvilka han hade kallat bland de allra
tidigaste, och med dem vännerna Filippus och
Bartholomeus — hade lemnat honom för att
köpa mat i den nära intill liggande staden;
och hungrig och törstig och trött satt nu
Kristus — han, som bar alla våra
skröpligheter — och afvaktade desse lärjungars
återkomst, när den ensliga stillheten afbröts
genom en qvinnas annalkande. I maj månad
kan middagshettan vara i hög grad
plågsam i Palestina[1], om än icke så tryckande,
att den omöjliggör all rörelse i det fria; och
till brunnen kom nu denna qvinna, vare sig
af en händelse, eller möjligen derföre, att
hennes rykte icke var det bästa, hvarföre
hon, då hon här skulle hemta vatten, ville
undvika den tid på dagen, då stadens alla
qvinnor trängdes kring brunnen. Hennes
lifliga hänförelse och vördnad för hennes
folks store stamfader eller möjligen
bekantskapen med det här befintliga vattnets
utomordentliga kyla och friskhet torde hafva
föranledt henne att uppsöka denna brunn
framför någon af de närmare liggande
källorna. Vattnet är nämligen i österlandet
icke blott en nödvändighet för törstens
släckande utan äfven en njutningsdryck, som
drickes för sin goda smaks skull, och
infödingarne i Palestina äro stora kännare i
fråga om dess beskaffenhet.
Jesus torde hafva helsat qvinnan, då hon
nu kom fram till brunnen. Landskapet kunde
visserligen hafva inbjudit till ensamma, stilla
betraktelser; för sådana egnade sig den
herliga dalen med sin rika grönska, sina stora,
vidt och bredt spridda sädesfält och sina
träds behagliga skugga synnerligen väl, der
den låg inbäddad mellan de båda bergen
Ebal i norr och Garizim i söder; och alla
de oförgätliga minnen, som voro förknippade
med denna heliga plats — Jakobs historia,
den furstlige Josefs närbelägna graf, Josuas
och Gideons krigiska idrotter och hela den
långa raden af israelitiska konungar — skulle
hafva erbjudit ämnen nog för sådana
betraktelser. Men vår frälsare var törstig och
trött, och som han icke sjelf egde något,
hvaruti han kunde hemta upp af det kyliga
vattnet, som glimmade emot honom djupt
nere i brunnen, sade han till qvinnan: »Git
mig att dricka!»
En hvar, som har rest i österlandet, vet,
huru beredvilligt och med hvilken glädje en
sådan begäran efterkommes. Den arme
fellahen, ja, äfven den okunnige beduinen
tyckes känna en verklig tillfredsställelse öfver
att hafva i sin magt att åtlyda sin store
profets befallning att dela med en törstig
resande den ovärderliga drycken. Men så
djupt inrotadt var hatet och den ömsesidiga
afundsjukan mellan judar och samariter, så
helt och hållet afbrutet var allt umgänge,
all samfärdsel dem emellan, att denna Jesu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
