Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XVIII. De tolf apostlarne och bergspredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| 75. Kurn Hattin (Saligheternas berg). |
XVIII.
De tolf apostlarne och bergspredikan.
»Ante Christi ad ventum lex jnbebat, non jnvabat; post et jubet, et juvat.» *
Augustincs.
Efter en af dessa dagar, dem
Jesus tillbragt i oförtrutet
och kärleksfullt arbete, fann
han, såsom hans sedvänja
var, sin ro och hvila i bönen.
»Han gick upp på ett berg»
— eller, såsom det
rätteligen skulle återgifvas, »på berget», det
bestämda, i närheten liggande berget — för
att bedja; och han blef der öfver natten i
bön till Gud» (Luc. 6: 12). Det ligger något
oändligt tilltalande i tanken på dessa ensliga
timmar, under hvilka den fullkomliga tyst-
nåden och stillheten icke stördes af några
larmande ljud från menniskoverlden utan
endast af nattskärrans enformiga läte och
schakalernas tjut. Från himmelen spredo
stjernorna sitt klara sken ned genom den
oändliga rymden; och på det daggiga gräset
låg knäböjande sorgernas man för att hemta
styrka för sitt arbete af den klara luft, den
öppna himmel, som omgaf och utbredde sig
öfver honom under hans själs tysta och
innerliga umgänge med hans Gud och fader.
Scenen för denna ensliga vaka äfvensom
för bergspredikan var efter all sannolikhet
* »Före Kristi ankomst i verlden befallde väl lagen, men hjelpte icke; hädanefter både befaller den och
hjelper.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0179.html
