Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. De tolf apostlarne och bergspredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
JESU LIF.
328
77. Fisk från det Galileiska Hafvet. (CapoétaDamascina.
ligen ännu finnas, hafva råkat i vanrykte
hos ett slägte, som framför allt svärmar för
en veklig och overksam religiositet — dock
i alla tider hafva utgjort de oumhärliga
verktygen för det himmelska rikets
utbredande, så var det tvifvelsutan tillvaron af
dessa egenskaper i Johannes’ karakter, som
i förening med hans mildhet och fromhet så
innerligt och djupt vid honom fäste hans
mästare, ja, gjorde honom företrädesvis till
»den lärjungen, som Jesus älskade».
Djupheten och styrkan af hans inbillningskraft,
denna egendomliga förening i en och samma
själ af stilla begrundande och uppbrusande
hänförelse, af styrka och mildhet — den
fullkomliga tro, som utgjorde grundvalen för
hans fromhet, och den fullkomliga kärlek,
som uteslöt all räddhåga — dessa voro de
gåfvor och nådesförmåner, som gjorde, att
han framför de andre lärjungarne
bevärdigades med den ynnesten att i nattvarden få
luta sitt unga hufvud intill sin mästares bröst.
Men af icke mindre intresse för oss är
det att studera hans vän Petrus. Vi skola
då få många tillfållen att lära känna och
beundra en i hög grad älsklig natur,
storsinnad och ädel, på samma gång som den
är så allt igenom mensklig, än skygg och
vacklande och försagd, än åter stormande
häftig och nästan trotsigt tillitsfull. Det
skulle vara svårt att säga, huru vida hans
eldiga liflighet uppenbarade sig mest i hans
tillbedjande hängifvenhet för mästaren eller i
hans nitälskande verksamhet i denne
mästares tjenst. Är hans mästare omringad af arga
fiender, af röfvare och mördare —
ögonblickligen är Petrus redo att draga sitt svärd,
och i ett nu är den fredlige galileiske
fiskaren förvandlad till en oförskräckt krigare.
Höres der ett dunkelt rykte, att den, som
blifvit lagd i Josefs af Arimathia graf, skulle
hafva stått upp ifrån de döda — så kan
väl Johannes till en början tack vare sin
snabbare fot hinna framom sin äldre vän, men
till slut är det dock Petrus, hvars ifver icke
gifver honom någon ro, som kommer först
till det efterlängtade målet; ty se, förbi de
åskådande lärjungarne skyndar han andlös
in i den tomma grafven. Är den uppståndne
frälsaren på stranden — så hafva väl hans
kamrater tid att taga in sina nät och vända
farkostens bog emot land, mon Petrus
störtar sig genast ur farkosten och, sedan han
med möda arbetat sig fram genom vågorna,
kastar han sig i sin drypande mantel ned
för sin mästares fötter. Säger Jesus: »tagen
hit af de fiskar, som I nu fin gen!» — så,
innan någon annan knappt hunnit uppfatta
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
