Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Ytterligare underverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
19. YTTEBLIGABE UNDEBVEBK.
858
ket intresse omfattade en man, som — vare
sig nu han var romare eller ej — dock
säkerligen var en hedning, ja, som icke ens
torde hafva varit en »portens proselyt»*.
Men också var denne hedning icke lik andra
hedningar. Såsom de judiske utskickade
sjelfve betygade, icke blott älskade han deras
folk — någonting, som endast ytterst sällan
kunde sägas om en hedning, enär desse i
allmänhet betraktade judarne med afsky och
förakt — utan han hade äfven af egna medel
byggt dem en synagoga, hvilken, ändock der
måste hafva funnits mer än en synagoga i
Kapernaum, var tillräckligt herlig och
framstående för att företrädesvis rätt och slätt
kallas »synagogan»**. Detta blotta faktum,
att de vädjade till Jesus, visar, att denna
händelse tillhör en tidigare period af Kristi
offentliga verksamhet, då ännu tusenden
blickade upp till honom med undran och hopp,
innan det dödliga hat trädt i stället, som
utmärkte den sista tiden af hans
lefnadslopp. Jesus efterkom genast deras begäran.
»Jag vill gå», sade han, »och hela honom.»
Men på vägen mötte de någre andre, hvilka
likaledes voro utskickade från den fromme
och ödmjuke höfvitsmannen; de bådo honom,
att han icke skulle inträda under en
hednings ovärdiga tak, utan blott och bart
genom ett magtord bota den sjuke tjenaren,
alldeles såsom han hade botat
konungsmannens son. Såsom höfvitsmannen, ehuru
han endast innehade en underordnad tjenst,
likväl hade krigsknektar under sig, hvilka
voro färdige att åtlyda hans minsta vink,
så, menade man, kunde väl, och mycket
mer, Kristus gifva osynliga budbärare i
uppdrag att utföra-sina befallningar, utan
att han sjelf personligen behöfde lägga
handen vid hvarje verk. Vår frälsare varsnade
här till sin förundran en tro, större till och
med än han hade funnit någonstädes i Israel
Han hade funnit i vildoljeträdet, hvad han
förgäfves hade sökt i det ädla oljeträdet;
och han hemtade häraf den lärdomen, som
hade en sådan ovälkommen och misshaglig
kläng i judarnes öron, och den han dock
icke tvekade att öppet uttala, den nämligen,
att många af dem, som efter köttet voro
rikets barn, skulle varda utkastade i det
yttersta mörkret, medan deremot många
skulle komma från öster och vester och sitta
till bords med Abraham, Isak och Jakob i
himmelriket. Och när höfvitsmannens
utskickade återkommo hem, funno de den sjuke
tjenaren helbregda igen; det Helan de ordet
hade bevisat sin kraft.
Det bör icke förvåna oss, att efter dagar,
utmärkta af sådana under som dessa, det
icke var möjligt för Jesus att finna den hvila,
han så väl kunde hafva behöft Från den
tidiga morgonen på bergstoppen intill sena
aftonen i det hus, han utvalt för att der
blifva öfver natten, trängde sig folket
omkring honom, icke aktande hans behof att
få vara allena, icke väjande för hans
trötthet, endast ifrige att se honom, att få godt
af hans undergörande förmåga och att lyssna
till hans ord. Han fick icke ens någon tid
att äta. Ett sådant lif är icke blott under
* Åtminstone söker man förgäfves i skildringen af hans person efter sådana uttryck, som annars pläga
nyttjas för att angifva en proselyt (jfr Apostlag. 10: 1. 2). Kanske var han en af Herodes antipas’
samaritiska krigsmän, kanske ock stod han i spetsen för en liten romersk garnison i Kapernaum.
** Luc. 7: 5. — I Jerusalem skall hafva funnits omkring 400 synagogor, och om det nu varande Tell
Hum motsvarar det gamla Kapernaum, kan man bland de här varande ruinerna urskilja lemningarne af
åtminstone tvenne synagogor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
