Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Lifvet i Galileen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
897
22. LIFVET I GALILEISK.
398
arne Kefr Keima och det så kallade Kana
el-Djalil på den lilla slätt —■ den hette hos
greker och romare Asochis, nu bär den
namnet el-Buttauf — som utbreder sig mellan
Sebulons och Nafthalis höjder. Ett stort
sädesfält, som gulnar till skörd, omgifver oss,
och de otaliga blommor, som smycka
vägkanten, lysa emot oss med österländsk
färgprakt och yppighet. Den väg, på hvilken
vi stå, leder åt ena sidan till Akko och
kusten vid Vesterhafvet, åt den andra öfver
Hattins topp till det Galileiska Hafvet.
Landet är uppfyldt af den intagande ljuflighet,
som utmärker en vårdag i Palestina, men
den stora folkmassa, till hvilken vi slutit
oss, har intet öga, intet hjerta för denna
naturens skönhet; alla upptagas de af en
enda, allt annat uteslutande tanke, ty en
stor del af dem äro blinde, lame eller på
annat sätt sjuke, och deras inre är nu en
enda undrande fråga, huru vida möjligen i
dag ett barmhertighetens finger, ett helande
ord — eller till och med blotta
vidrörandet af den store okände profetens kläder,
då,han ginge förbi — skulle sprida ljus och
lycka öfver deras framtids lif. Och litet
längre tillbaka, skilda från den öfriga hopen,
stå med betäckta läppar och ropande åt
hvar och en, som vill närma sig dem, tame,
tame — »oren! oren!» — några vanställda,
i torftiga, smutsiga kläder inhöljda varelser;
med en ofrivillig rysning öfver deras elände
och vederstygglighet öfvertyga vi oss snart
derom, att de äro spetelske.
De bevekelsegrunder, som lockat ut och
fört till samman dessa skaror af menniskor,
hafva tydligen varit af många olika slag.
Somlige äro der af verkligt intresse att
er-hålla lindring och tröst i någon
öfverhängande nöd, andre äter af ren nyfikenhet, andre
slutligen ha med eller mot sin vilja gripits
af den lifaktiga hänförelse för Kristi person,
som, de kunna icke förklara hvarföre, vid
denna tid bemägtigat sig allas sinnen.
Underliga berättelser om honom — om hans
barmhertighet och stora kraft, hans
nådefulla ord och mägtiga gerningar — gå från
mun till mun, här och der, såsom ju icke
annorlunda kunde vara, uppblandade med
tillsatser af misstroendets och förtalets
ingifvelser. Ett par skriftlärde och fariséer,
som råka att vara närvarande, hålla sig på
något afstånd från den stora hopen; de stå
brydde och förlägne gent emot hvad de här
få bevittna; de hviska till hvarandra om
sin förtrytelse och oro.
Plötsligt uppstiger öfver den sluttande
marken ett moln af dam, bebådande
annalkandet af en skara menniskor. En ung
gosse från Magdala eller Bethsaida ger luft
åt den aning, som i detta ögonblick
genomfar hela den församlade mängden; han
bekymrar sig icke om de skriftlärde, som stå
der mörke i hågen och uttala sina hånfulla
förebråelser, utan han pekar med jublande
fröjd i den rigtningen, der dammolnen
synas, och löper dit åt, ropande med hög röst:
malJca meschichah! malJca meschichah! —
»konungen messias! konungen messias!» —
hvilka ord, om än uttalade endast af unga
läppar, dock utan tvifvel hade en god klang
och verkade lifgifvande och vederqvickande
på desse närdfrie galileiske män och
qvinnor, hvilkas högsta åstundan sålunda tycktes
närma sig sin fullbordan.
Men nu nalkas tåget Det är en brokig
mängd af både unga och gamla, bestående
hufvudsakligen af landtfolk, men dock
räknande en och annan ståndsperson ibland
sig — här en stolt farisé med surmulen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
