Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. En stor dag i Jesu lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
23. EN STOR DAG I JESU LIF.
414
tigt ville ställa sitt lif och sin hela vandel
under inflytandet af hans ords lärdomar och
bud. »Sen till, huru I hören», det var den
vigtiga lärdom, han nu närmast ville
inskärpa hos dem. Han ville varna dem för
den ytliga uppmärksamhet, som härflyter
rätt och slätt af nyfikenhet eller af ett kallt
förståndsintresse allenast, som ofta lemnar
hjertat oberördt; han ville kalla till lif hos
dem en känsla af deras eget sedliga ansvar
för de verkningar, hvilka det hörda ordet
hos dem frambragte. Han ville på detta
sätt lära dem, att måttet af det gagn, hvar
och en åhörare skulle hafva af att höra
hans ord, förnämligast berodde på den
trohet, han bevisade i att bevara och hörsamma
detta mottagna ord.
Och för att sålunda göra tydligt för dem,
att den enda’ sanna frukten af en god
undervisning är lifvets helgelse, och att många
faror äro för handen, hvilka äro egnade att
hindra denna helgelses tillväxt, talade han
till dem sin första liknelse, den om
såningsmannen. De här förekommande bilderna
äro — såsom vanligen är fallet med vår
frälsares liknelser — hemtade från nära
liggande föremål. Framför sig hade han ju
Genezareths besådda fält med deras
uppspirande säd, de hårdt tilltrampade vägarna,
på hvilka ingen säd kunde växa, de otaliga
foglarne, som flögo öfver fälten, färdiga att
plocka upp sädeskornen, dessas svaga och
tynande lif på ofruktbara stenören,
törne-nas all annan växtlighet förqväfvande
yppighet i den vårdslösade åkern, det väl odlade
fältets djupa mylla, der redan de gyllene
axen, fritt vaggande for den balsamiska
vinden, stodo täta och frodiga och lofvade
trettionde, sextionde, ja, ända till hundrade kor-
* Åtta, om vi hit hänföra Marc. 4: 26—29,
net. För oss, som från barndomen jemte
denna liknelse sjelf äfven fått lära oss Kristi
förklaring af den, är dess mening
synnerligen klar och tydlig. Vi se i den de
åskådligaste bilder af den mängd olika faror, för
hvilka de utsätta sig, hvilka, om de än då
och då lyssna till Guds ord, dock i
grunden äro antingen rent af kalla och likgiltiga
eller på sin höjd upprörda af några ytliga
intryck, och hvilka aldrig hafva mod att
bryta med sitt verldsliga sinnes tycken och
böjelser, med sin ärelystnad eller sin
maklighet. Men för desse galileer, som då första
gången hörde denna liknelse, var den icke
så lätt att ’förstå. Icke ens lärjungarne
förmådde af sig sjelfva fatta dess egentliga
betydelse, om de än uppsköto att spörja
mästaren om dess rätta förklaring, till dess de
blefvo allena med honom. Ty tydligt är,
att liknelser sådana som denna, så klara
de än kunna vara för oss, dock måste hafva
varit dunkla för Kristi första, åhörare och
gifvit anledning till tankar, som för dem
förut varit fullkomligt främmande.
Vi kunna anse såsom visst, att vår
frälsare vid detta tillfälle icke föredrog alla de
sju liknelser — om såningsmannen, om
ogräset bland hvetet, om senapskornet, om
surdegen, om skatten i åkern, om den kostliga
perlan, om fisknoten — hvilka på grund af
det enahanda ämnet äro sammanställda till
en grupp af Mattheus. Sju liknelser*, utan
den ringaste utläggning föredragna vid ett
och samma tillfälle, föredragna dessutom
inför en blandad hop, som nu för första
gången undervisades på detta sätt, skulle blott
hafva tjenat till att åstadkomma förvirring
och oreda i folkets sinnen. Också heter det
uttryckligen hos Marcus (4: 33), att Jesus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
