Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Matthei gästabuds dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
24. MATTHET GÄSTABUDS DAG.
438
skulle blifva en af desse väldige, som med
våld rifva himmelriket till sig. Då derföre
de fyra männen, som buro honom, sågo, att
de icke på vanligt sätt kunde komma till
Jesus för folkets skull, banade de sig väg
till taket, kauske uppför den vanliga, på
husens utsida anbragta trappan (se träsnittet
öfver detta kapitel) *, och sedan de gjort en
öppning på taket genom att borttaga några
taktegel, släppte de ned den borttagne på
104.. Den borttagnes botande.
(Frän ett det nionde århundradet tillhörigt grekiskt
manuskript i Bibllothöque Nationale i Paris.)
hans torftiga bädd och lagade så, att denna
kom att blifva ställd midt framför den plats,
der Jesus satt. Mannen var tyst; kanske
ångrade han halft sin förmätenhet, kanske
var han förskräckt öfver det sätt, hvarpå
han kommit i frälsarens närhet. Men Jesus
fann behag i den starka, alla hinder
öfvervinnande tro, som denna hans handling
ådagalade; han meddelade till och med man-
nen först en rikare välsignelse, än den han
ursprungligen hade sökt, i det han mildt
tilltalade honom med dessa samma ord, dem
han förut hade sagt till qvinnan, som varit
en synderska: »var vid godt mod, min son,
dina synder äro dig förlåtna.» Också nu
framkallade hans ord samma ogynsamma
intryck på åtskilliga af de närvarande som
vid det nyss nämda tillfället; också nu läste
han i mångens anlete endast ogillande och
tadel. »Der sutto», heter det, »någre af de
skriftlärde och tänkte i sina hjertan: hvi
talar denne sådana hädelser, ho kan förlåta
synder utan allena Gud ?» Men denna gång
undvek han icke att upptaga till besvarande
deras tysta och dock illa dolda anklagelser
emot honom. »Jesus, som strax iornam i
sin ande, att de så tänkte vid sig sjelfva,
sade till dem: hvi tanken I sådant i edra
hjertan? Hvilket är lättare, att säga till
den borttagne: dina synder förlåtas dig, eller
säga: statt upp och tag din säng och gäck?»
Kan icke hvar och en säga det förra, utan
att det derföre är möjligt att veta, huru
vida synderna verkligen äro förlåtna eller
icke? Men hvem är väl i stånd att säga
det senare och på samma gång i handling
bevisa sanningen af sina ord, utan att
honom är gifven kraft af höjden? Om jag
alltså med ett ord kan hela den borttagne,
är det då icke ett tydligt bevis derpå, att
jag ock i sanning är den, som på jorden
eger magt att förlåta synder? Denna fråga,
som visserligen icke var så lätt att besvara,
möttes af en hårdnackad tystnad, hvarunder
Jesus, ännu en gång vändande sig till den
borttagne, sade till honom: »statt upp, tag
din säng och gäck!» Och strax återställdes
* Jfr ock Matth. 24: 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
