Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Matthei gästabuds dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så länge brudgummen är med dem?» Och
derpå, med lugnt mod skådande ned i den
djupa afgrund, som öppnade sig för hans
blick, lät han undfalla sig ett ord, hvars
fulla betydelse väl vid den tiden ingen
fattade, men som kanske var den första
offentliga antydan han gjorde om den våldsamma
död, som väntade honom — »men de dagar
skola komma, då brudgummen skall tagas
ifrån dem, och då skola de fasta i de
dagarne». Men ännu mera hade han att säga
dem. I en enkel, från hvardagliga
förhållanden lånad bild gör han tydligt för dem,
att hans religion var, så att säga, en helt
ny klädnad, icke en liten klut blott af
oval-kadt kläde på en gammal klädnad, likasom
den icke heller var ett i gamla läglar gjutet
nytt, ungt och jäsande vin, utan nytt- vin i
nya läglar. »Ingen», säger han, »syr en
lapp af ovalkadt tyg på en gammal klädnad;
annars rifver det tillsatta nya stycket sönder
det gamla, och hålet varder värre. Och ingen
tappar nytt vin på gamla läglar; annars
spränger vinet sönder läglarne, och vinet
spilles ut, och läglarne förderfvas, utan nytt
vin skall tappas på nya läglar.» Den nya
anden skulle taga gestalt i helt nya former;
den nya friheten skulle lösas från alla
föråldrade och längesedan meningslösa
begränsningar; den andliga läran skulle för all-
tid skiljas från yttre och konstlade
ceremonier.
Lucas ensam har förvarat åt oss det
betydelsefulla och om innerlig ömsinthet
vittnande tillägget: »ingen, som har druckit
gammalt vin, begär strax nytt, ty han säger:
det gamla är bättre». Kanske har den
omständigheten, att dessa ord förefallit så dunkla,
gifvit anledning till den mängd olika
läsarter, som här förefinnas i grundtexten.
Ingenting afviker mer, om vi se
menskligheten i stort, från menniskors vanliga sätt
att gå till vaga än det att tillåta
meningsskiljaktigheter i religionssaker. Men denna
pligt, och ingen annan, är det dock, som
nämda ord vilja inskärpa. Kristus hade ju
visat dem, att hans rike var någonting mer
än blott och bart ett återupprättande af
något förut för handen varande, ja, att det
i sanning var en ny skapelse; men han visste
tillika, huru svårt det måste vara för
menniskor, som blifvit uppfostrade i fariséernas
lärdomar, och som vant sig’att i Johannes
Döparens ädla askes se den högsta förebild
af fromhet, att antaga sanningar, hvilka voro
både nya och främmande för dem; och
derföre, till och med då han var som bäst
sysselsatt med att upplysa deras mörker, förgat
han icke att hysa kärleksfullt fördrag med
deras andliga svaghet och omyndighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
