Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Ett besök i Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. Att denna icke namngifna högtid
måste hafva inträffat vid den tidpunkt af
vår frälsares offentliga lärareverksamhet, till
hvilken vi nu hafva hunnit.
Hvilken denna högtid var, skola vi strax
undersöka; emellertid föregicks flen af en
annan händelse, åt hvilken vi först skola
egna ett ögonblicks uppmärksamhet — de
torf apostlarnes utsändande (Matth. 10:1—42;
Marc. 6: 7—13; Luc. 9: 1—6).
På de missionsresor, under hvilka några
af de i närmast föregående kapitel beskrifna
händelserna egde rum, hade Jesus haft
rikligt tillfälle att på nära håll se folkets nöd.
Han greps af innerligt medlidande vid
åsynen deraf. Det myckna folket var i hans
ögon likasom får, hvilka icke hafva någon
herde och derföre äro utan försvar och lätt
förskingrade, då de omringas och anfallas
af fiender. Likaledes framkallade de för
hans själ bilden af ett sädesfält, som var
moget till skörd, men som dock icke blifvit
afmejadt af brist på arbetare; och han
uppmanade sina apostlar att bedja till sädens
herre, att han måtte sända arbetare i sin
säd. Och omedelbart derefter, sedan han
nu sjelf genomvandrat hela Galileen, utsände
han dessa sina tolf lärjungar två och två
för att ytterligare förkunna hans lära och
utföra barmhertighetsverk i hans namn.
Innan han utsände dem, meddelade han
dem helt naturligt de föreskrifter, efter hvilka
de hade att inrätta sin vandel. För det
närvarande skulle de inskränka sin
verksamhet till de förlorade fåren af Israels hus;
de skulle ännu icke utsträcka den till
samariter och hedningar. Att himmelriket var
kommet hårdt när, det skulle vara ämnet
för deras predikan, hvilken de ock skulle
bekräfta med mägtiga under och kärleks-
verk, gjorda för intet. De skulle ej taga
något med sig, ingen säck med föda, ingen
pung med penningar, icke två mantlar, inga
särskilda resskor i de väldiga
palmbark-sandalernas ställe; de skulle ej ens anskaffa
någon vandringsstaf för resan, om de icke
redan hade någon dylik; deras mission skulle,
i likhet med de största och mest
välsignelse-bringande missioner, som verlden har
bevittnat, vara enkel och för sitt bestånd
hänvisad till sina egna medel. Österlandets
gästfrihet, som så ofta varit ett stöd för dem,
som på denna del af jorden velat utsprida
nya tankar, skulle vara dem nog för deras
underhåll. Vid inträdet i en stad skulle de
gå till det hus, der de hade skäl att tro sig
skola blifva välkomna, och helsa det .med
den från urminnes tider brukade och af
landets barn så högt uppskattade helsningen
schalom lalcem, »frid vare eder»; funnes då
i det huset fridens barn, då skulle på dessa
den uttalade välsignelsen vara verksam,
funnes åter der ej sådana, då skulle den
återvända till apostlarne sjelfva. Blefvo de ej
mottagne, skulle de skaka stoftet af sina
fötter till ett vittnesbörd, att de med trohet
utfört sitt uppdrag, och att de sålunda
symboliskt friade sig från allt ansvar för den
dom, som tyngre skulle drabba dem, hvilka
halsstarrigt afstängde sig från all inverkan
af det till dem komna ljuset, än dem, som
bebodde-de mörkaste platser i hednaverlden,
der ljuset aldrig eller blott svagt lyst in.
Sedan vår frälsare sålunda låtit sina
lärjungar förstå, att en sann tro, ett ödmjukt
sinne och en sjelfförsakande anspråkslöshet
voro de första och oeftergifliga vilkoren för
en välsignelserik framgång i deras arbete,
öfvergår han till att bereda dem på de
oundvikliga faror och förföljelser, som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
