Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Ett besök i Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
jestt HP.
464
113. Österländska sandaler.
möta dem på deras väg, då de gingo hans
ärenden.
Icke endast dufvans enfald fick utmärka
dem; de behöfde och skulle äfven vara kloke
såsom ormar, ty han sände dem ut såsom
får ibland ulfvar.
Det kan icke råda något tvifvel derom,
att Kristus icke alltid höll sina tal i den
sammanhängande form, under hvilken de nu
i våra skrifna evangelier kommit till oss.
Vår frälsare synes alltid hafva vänligt
uppmuntrat ödmjuka och allvarliga åhörares
frågor; och vid detta tillfälle skall enligt en
gammal tradition, som anföres af Clemens
Romanus i det 2:dra århundradet efter
Kristus, Petrus, — hvilken visserligen alltid var
en liflig och vaken åhörare — hafva af brutit
sin mästare med den ganska naturliga
frågan: »men om ulfvarne skulle rifva i hjel
lammen?» Härpå skall Jesus hafva svarat,
kanske leende åt sin apostels barnsliga och
bokstafliga uppfattning af sina ord: »när
lammen äro döda, behöfva de icke mera
frukta för ulfvarne; och I skolen icke frukta
dem, hvilka, om de än kunna döda kroppen,
dock icke vidare kunna göra eder någon
skada, utan I skolen frukta honom; som,
sedan I ären döda, har magt att kasta både
själ och kropp i helvetets eld». Och sedan,
återtagande tråden af sitt tal, sade han dem
rent ut, att de "både nu och i kommande
tider skulle framdragas inför
rådsförsamlin-garne, hudflängas i synagogorna och ställas
fram inför konungars domstol, men att dock
anden, utan någon föregående ängslig
öfverläggning å deras sida, skulle i rätta stunden
lära dem, hvad de skulle säga. Fridens
evangelium skulle af onda menniskors
lidelser förvandlas till ett hatets och raseriets
härskri, och Kristi lärjungar skulle tvingas
att fly undan fienderna från den ena staden
till den andra. Dock borde de icke låta
modet falla utan stå manhaftigt fast intill
ändan; »sannerligen säger jag eder», så
betygar Kristus: »I skolen icke hafva hunnit
genomgå Israels städer, förrän menniskans
son kommer.»
Slutligen varnade och tröstade han dem
på samma gång genom att erinra dem om,
hvad han sjelf haft att lida, och huru han
sjelf blifvit motsagd. De hade i sjelfva
verket ingen orsak att hysa någon fruktan. Den
Gud, som till och med drager omsorg om
de små foglarne under himmelen, så att in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
