Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. Ett besök i Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467 JEstt
Sådant var i korthet innehållet af detta
afskedstal, sådant det anföres af Mattheus;
och hvarje missionär och Guds ords tjenare
borde hafva det med outplånliga bokstäfver
inskrifvet i sitt hjerta. Huru ofta framkallas
icke hos oss knot och nedslagenhet, \ då vi
se på missionsverkets ringa framgång! Men
huru olika skulle icke i detta afseende ting
och förhållanden gestalta sig, om allt vårt
missionsarbete utöfvades i denna visa och
fridsamma, denna i ordets goda mening.
enfaldiga och sjelfförsakande, denna trofasta
och oförskräckta ande! Det var på den
vägen en Paulus, hedningarnes apostel,
inber-gade sina stora skördar för Guds rike; och
alla, som efter honom i äldre och nyare
tider låtit sig ledas af dessa samma
föreskrifter, i det de sökt tända Kristi evangelii
ljus i de mörka landen, hafva, äfven de, i
sitt arbete krönts af herliga framgångar.
Judarne voro af gammalt förtrogne med
begreppet scheluchim (»utskickade»,
»apostlar»), en högre myndighets ställföreträdare.
Ett sådant ställfbreträdai-skap var det nu
Jesu lärjungar fingo sig anförtrodt. .Det var
en vis och barmhertig anordning att utsända
dem två och två; den möjliggjorde ett ljuft
och upplifvande tankeutbyte samt ett
ömsesidigt rättande af hvarandras fel.
Tvifvelsutan gingo bröder och närmare vänner till
samman; till samman gick den eldige Petrus
med den mera inåt vände Andreas; till
samman gingo »tordönssönerna», den ene mera
kraftfull och befallande, den andre framför
allt känslig och vältalande; tillsamman gingo
Filippus och Bartholomeus, hvarandra like
i sveklöshet och tro; tillsamman gick den
försigtige och hängifne Thomas med den
lii?. 468
tänkande och trofaste Mattheus; till samman
gick Jakob med sin broder Judas; och
Simon, zeloten, hade slutit sig till Judas,
förrädaren, för att med sitt nit för Guds folks
och Guds rikes ära gifva eld och mod åt
hans mörka, förtvinande sinne.
Under deras frånvaro fortsatte Jesus
ensam sitt verk. Må hända styrde han nu
sina steg emot Jerusalem. Ty om vi annars
med någon tillförlitlighet kunna yttra oss
angående den högst osäkra tidsföljden de
olika händelserna emellan under hans
lärareverksamhet, synes det ytterst sannolikt, att
vi hit hafva att hänföra följande vers i
Johannes’ evangelium (5: 1): »derefter var en
judarnes högtid, och Jesus for upp till Jerur
salem».
Denna icke namngifna högtid var efter
all sannolikhet purimfesten.
Men hvarföre gick då. Jesus upp till
Jerusalem till en högtid sådan som denna —
en högtid, som kunde kallas judendomens
saturnalia — en högtid, som saknade
gudomlig instiftelse, och som ledde sitt upphof från
en kränkt nationalkänslas ensidighet och
hämd girighet* — en högtid, som firades
hemma i husen med stojande upptåg under
ofta ganska sjelfsvåldig munterhet, och som
alldeles icke stod i sammanhang med någon
gudstjenst eller andakt i templet eller i
synagogorna?
Svaret synes blifva det, att ehuru Jesus
var i Jerusalem vid denna högtid och for
dit vid den tid, då den skulle hållas,
Johannes’ ord dock icke nödvändigt behöfva
innebära, att han gick dit särskildt för det
ändamålet att närvara vid denna högtid.
Påskhögtiden inföll endast en månad senare, och
* Den firades till minne af judarnes i Esthers bok omtalade triumf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
