Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Johannes Döparens halshuggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
28. JOHANNES DÖPARENS HALSHUGGNING.
502
att utföra något niagtunder till hans befrielse,
är det föga troligt, att han emotsåg någon
annan utgång ur denna sin fängelsehåla i
»Svarta Borgen» — såsom rabhinerne
brukade kalla Machaerus — än den, som gick
genom dödens trånga port.
Hittills hade Herodes Antipas
tvifvelsutan af samvetsbetänkligheter och en viss
fruktan för den underbare gudsmannen
lemnat Johannes — åtminstone hvad angick
hans lif — säkerhet och skydd emot
äkten-skapsbryterskans giftiga hat. Men hvad hon
ej lyckades vinna genom sitt lidelsefulla
inbytande, det vann hon slutligen genom väl
anlagd list. Hon insåg ganska snart, att
till och med från fångelset Johannes’ röst
kunde blifva mägtigare än all hennes
förbleknande skönhets kraft, ja, kanske
slutligen lyckas rycka kronan från hennes
brottsliga hufvud. Hon afvaktade derföre nu blott
ett lägligt tillfälle för utförandet af sin plan;
hon hade inom kort vunnit sitt mål.
De herodianske furstarne, som gerna
följde de romerske kejsarnes öfverdådiga
exempel, hade sin hist i att anställa ståtliga
gästabud och lysande årsfester. Så brukade
de bland annat med prunkande glans fira
sina födelsedagar samt årsdagen af sitt
tillträde till regeringen. På någon sådan
bemärkelsedag var det nu, som Antipas på
Machaerus — ty all sannolikhet är för
han-■den, att det var här — anställde ett
gästabud för sina hofmän, härförare och
gali-leiske ädlingar. Vi kunna vara öfvertygade,
att detta gästabud icke saknade något af
hvad rikedom och magt i förening kunde
åstadkomma, och att det i yppighet och lyx
tryggt kunde mäta sig med hvad det romer-
ska kejsardömet egde att uppvisa stoltast i
den vägen. Men vid detta tillfälle bjöds på
mer än blott läckra rätter och fina viner.
Herodias’ sluga sinne hade dragit försorg
om att bereda konungen och hans gäster
en öfverraskning, som — derom kunde hon
på förhand vara viss — skulle tillvinna sig
allas bifall. Dansare och danserskor voro
vid denna tid mycket eftersökta. Lusten att
bevittna dessas blott allt för ofta högst oblyga
föreställningar hade helt naturligt banat sig
väg till de edomitiske croninkräktarnes
saddu-ceiska och halft hedniska hof, och Herodes
den Store hade för detta ändamål i sitt
palats inrättat en särskild teater. En större
festlighet betraktades vid denna tid nästan
såsom ofullständig, om den icke slöts med
någon rå pantomimisk föreställning; och
tvifvelsutan afvek Herodes Antipas lika litet
i detta som i andra stycken från sin tids
dåliga sed. Men icke hade han beredt dem
det sällsynta skådespelet att få se en
prinsessa — hans egen brorsdotter, en sondotter
till Herodes den Store och Mariamme och
således en afkomling af öfverstepresten
Simon och den höga makkabeiska fursteätten,
en prinsessa, som sedermera blef en tetrarks
gemål och moder till en konung* — hedra
dem och förnedra sig sjelf genom att
uppträda inför sällskapet såsom danserska. Och
likväl, när måltiden var slut och gästerna
■väl förplägade af mat och dryck, utförde
Salome sjelf, Herodias dotter, som då egde
den första ungdomens hela intagande fägring,
hvad vi nu skulle kalla en ^«s seul (en
solodans) midt ibland de utsväfvande och halft
berusade gästerna. »Hon kom in och
dansade, och hon behagade Herodes och dem,
* Hon äktade först sin farbror Filippus, tetrarken af Batanea, och derefter sin kusin Aristobulus,
konungen af Chalkis, med hvilken hon hade tre söner. De herodianska prinsessorna voro beryktade för sin skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
