Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXX. Talet i Kapernaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
irtistj tip.
532
höjderna framför slätten. Men då morgonen
grydde, sågo de intet spår af honom hvarken
på slätten eller på berget. Under tiden
hade några små båtar — kanske drifna hit
af samma vind, som fördröjt lärjungarnes
färd mot vester — anländt från Tiberias.
De betjenade sig af dessa att fara öfver till
Kapernaum. Der funno de honom redan
tidigt på morgonen sitta lugnt och lära
folket i den välbekanta synagogan. Han
hade icke fått tid till någon hvila, så stor
än det föregående dygnets möda och
själsspänning varit
»Eabbi, när kom du hit?»* var det
otvungna uttrycket för deras helt naturliga
förvåning öfver att finna honom i
Kapernaum; men deras fråga blef utan svar.
Gåendet på vattnet var ett underverk, som blifvit
framkalladt af lärjungarnes nöd och hans
barmhertighet; det angick desse främmande
på intet sätt; det var på intet vis afsedt för
dem; det var ju icke heller i första rummet
och hufvudsakligen i egenskap af en
undergörare, som vår frälsare ville vinna deras
hyllning och hängifvenhet. Och derföre, enar
han kunde läsa i deras hjertan och visste,
att de sökte honom just i det sinne, som
var honom mest misshagligt, drog han lugnt
undan den slöja af kanske blott till hälften
medvetet skrymteri, som dolde dem för dem
sjelfva, och förebrådde dem, att de sökte
honom endast för hvad de hoppades kunna
erhålla af honom — »icke derföre, att de
hade sett tecken, utan derföre, att de hade
ätit af bröden och blifvit mätte». Han, som
aldrig var döf för en lidandes rop eller
nekade att besvara en troendes fråga, han,
som aldrig krossade en förbråkad rö eller
släckte en rykande veke, han förkastade ge-
* Jfr Joh. 6: 25 ff.
näst den hos desse framträdande låga
egennyttans och fåvitska nyfikenhetens ögontjenst.
Och dock tillade han till deras undervisning
den förmaningen, som de skulle hafva godt
af att aldrig förgäta: »verken icke den mat,
som förgås, utan den mat, som blifver till
evinnerligt lif, hvilken menniskans son skall
gifva eder; ty honom har Gud, Fadern,
beseglat».
Det synes, som om de till en början
blifvit rörda och erfarit någon känsla af blygsel
och ånger. Han hade läst rätt i deras
hjertan; de frågade honom derföre: »hvad skola
vi göra, på det att vi må verka Guds verk?»
»Jesus svarade och sade till dem: detta
är Guds verk, att I tron på den, han har
sändt. Då sade de till honom: hvad tecken
gör du då, att vi må se det och tro dig?
Hvad verkar du? Våra fäder åto manna i
öknen, såsom skrifvet är: »han gaf dem bröd
af himmelen till att äta» (Ps. 78: 24).
Till-lämpningen gjorde sig sjelf. Moses hade
gifvit dem manna från himmelen; Jesus åter
— ty det var härpå de syftade — hade
hittills endast gifvit dem jordiskt bröd. Men
vore han den sanne messias, vore han icke
då. enligt alla ..deras folks arfsägner skyldig
att kröna dem med rikedom och ära och
bespisa dem med Edens granatäpplen och
undfägna dem med »vingårdens röda \\n»
och Behemoths och Leviathans och den stora
fogeln Bar Juchnes kött? Borde icke sjelfva
den psalm, som de anfört, hafva lärt dem,
huru det skulle hafva varit mer än gagnlöst,
om Jesus gifvit dem manna, hvilken de i
sin grofva bokstafstro verkligen ansågo för
englaspis. Visar icke konung David
uttryckligen just i denna samma psalm, huru
meddelandet af en sådan gåfva endast skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
