Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Tilltagande motstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
JESTT LIF.
564
iakttagandet af alla dessa, ofta ganska
oförnuftiga föreskrifter och stadganden, som
förvandlat till en tryckande börda, hvad som
varit ämnadt att vara en hugnad och
välsignelse. Sabbaten var gjord för menniskans
skull, icke menniskan för sabbatens skull,
och derföre var menniskans son en herre
äfven öfver sabbaten.
I kodex Bezae, en gammal och värdefull
handskrift, som nu förvaras i
universitetsbiblioteket i Cambridge, förekommer efter
Luc. 6: 5 följande högst märkliga tillägg:
»på samma dag, då han såg en man arbeta
på sabbaten, sade han till honom: o
menniska, om du i sanning vet, hvad du gör,
är du salig; men vet du det icke, är du
förbannad och en lagens öfverträdare».
Berättelsen är egendomlig nog; den finnes
endast upptagen i nämda handskrift och
torde kanske böra lemnas utan afseende
såsom apokryfisk eller på sin höjd anses
tillhöra dessa »oskrifna utsagor», hvilka i likhet
med den i Apostlag. 20: 35 anförda äro af
traditionen lagda i vår frälsares mun.
Emellertid är den allt för karakteristisk och af
inre grunder allt för antaglig för att utan
vidare rätt och slätt hänvisas till sagans
område. Ingenting kunde bättre belysa arten
af vår frälsares undej visning, såsom den
t. ex. uppfattades af Paulus*. Ty
berättelsens mening är tydligen denna: »om ditt
arbete sker i tron, så handlar du rätt; sker
det icke i tron, så är det synd».
Det var förmodligen på denna samma
dag — det tyckes åtminstone framgå af
Matth. 12: 9. 10 och Marc. 3:1 — som vår
frälsare något senare på eftermiddagen
inträdde i synagogan. Der satt eji man, som
hade en borttvinad hand; traditionen säger,
att, denne man till yrket varit en murare, som
fått sitt onda i följd af en olyckshändelse,
och som bedt Jesus, att han måtte göra
honom helbregda, på det han ej måtte
bringas till tiggarstafven. Man tänkte sig
möjligheten, att Jesus skulle göra denne
olycklige helbregda på sabbaten; derföre sutto
nu på de förnämsta platserna i synagogan
skriftlärde, fariséer och herodianer, hvilka
alla med afundsamma, illvilliga blickar följde
Jesus för att se, hvad han skulle göra, på
det de måtte anklaga honom. »De vaktade
på honom», heter det. Han lemnade dem
emellertid icke länge i tvifvelsmål angående
sina afsigter. Först befallde han mannen
med den borttvinade handen att framträda.
Sedan hänsköt han till deras egna samvetens
afgörande den fråga, som i den stunden
upptog allas tankar, endast att han
framställde den på ett sätt, som klart visade
dess verkliga betydelse. »Är det lofligt»,
frågade han, »att göra godt på sabbaten
eller att göra ondt, att rädda lif (såsom jag
gör) eller att döda (såsom I i edra hjertan
viljen göra)?» På en sådan fråga kunde
tydligen icke gifvas mera än ett svar. Men
det var icke i afsigt att blifva öfvertygade
om det rätta de voro der. De ville endast
bevaka hans mått och steg för att sedan
kunna framkomma med en offentlig
anklagelse inför höga rådet eller, der detta icke
* Man jemföre de nära nog motsvarande uttrycken hos denne apostel i fråga om »den mat som offras
afgudarne» (1 Kor. 8: 1 ff.). Någre författare bäfva nästan med förakt afvisat denna berättelse; och dock,
skulle det vara mera orätt af mannen att arbeta (naturligtvis dertill förmådd af någon giltig och tvingande
orsak) än af judarne att hålla gästabud och öda bort tiden med tom fåfänglighet. »Det är bättre», säger
Augustinus, »att plöja än att dansa; de hvila väl ifrån goda verk, men de hvila icke från fåfängliga
gerningar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
