Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Tilltagande motstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
31. TILLTAOANÖE MOTSTÅND.
566
lät sig göra, åtminstone brännmärka honom
i den allmänna meningen såsom en
säbbats-brytare. Derföre lemnade de nu Kristi fråga
obesvarad. Men han ville icke låta dem
undslippa deras eget bättre vetandes utslag,
och han rättfärdigade sig både genom deras
svarslöshet och genom att vädja till deras
eget handlingssätt i beslägtade fall. »Hvilken
är den menniska ibland eder», frågade han,
»som "hafver ett får och, om det faller i
gropen om sabbaten, icke går och fattar uti
det och drager det upp? Huru mycket bättre
är nu en menniska än ett får?» Intet kunde
häremot invändas, och deras eget uppförande
i det nämda fallet var oförnekligt; men ännu
framhärdade de i sin stolta tystnad. Då såg
han på dem ett ögonblick med vrede och
helig förtrytelse, men vände snart derefter
sina tankar ifrån dem och till det
barmher-tighetsverk, han stod redo att utföra. »Bäck
ut din hand», sade han till mannen. Men
var då icke handen borttvinad? Huru kunde
han uträcka den? Jesu ord meddelade den
nödiga kraften för denna tillsägelses
fallgörande. Mannen räckte ut sin sjuka hand,
och den blef helbregda igen såsom den
andra.
»Och strax», heter det, »gingo fariséerna
ut och höllo råd med herodianerna emot
honom, huru de måtte förgöra honom.» Den
judiska fromhetens högt ansedde målsmän
slöto sig till samman med de halft hedniske
herodianerne, hvilka de annars föraktade,
och hvilka i sitt krypande smicker emot den
verldsliga magtens innehafvare hade gått
ända derhän att vilja förklara Herodes den
Store att vara den utlofvade messias. Nu
förgat man sina inbördes misshälligheter för
att med så mycket större eftertryck vända
sig samfäldt emot den gemensamme fienden.
5. Kristi första bestämda angifvande af
de grundsatser, som voro utmärkande för
det fariseiska systemet, förorsakades af ett
nytt försök af de skriftlärde från Jerusalem
att skada hans lärjungars goda rykte (Matth.
15: 1—20; Marc. 7: 1—23). Vid något
tillfälle hade de bemärkt, att lärjungarne utan
föregående tvagning satt sig till bords för
att intaga sin måltid. På dessa tvagningar
lades emellertid alldeles särskild vigt af den
muntliga traditionen. Senare tiders judar
brukade med den lifligaste beundran berätta
om en viss rabbi Äkiba, att då han under en
fångenskap endast försågs med så mycket
vatten, som var nödvändigt för lifvets
uppehållande, han föredrog att dö af svält framför att
äta utan de sedvanliga tvagningarne. Nu träda
derföre fariséerna fram till Jesus med denna
i deras ögon så berättigade fråga: »hvarföre
bryta dina lärjungar emot de äldstes stadgar
och äta bröd med otvagna händer?»
Innan Marcus anför vår frälsares svar,
uppehåller han sig ett ögonblick med att
omtala, att de af fariséerna och de styrande
ibland judarne iakttagna tvagningarne voro
ytterst talrika och tillkonstlade. Före hvarje
måltid, och hvarje gång de hemkommo från
torget, tvådde de sina händer; fans intet
vatten till hands, voro de förpligtade att gå
ända till två tredjedels mil för att hemta
sådant. Derjemte funnos bestämda
föreskrifter angående tvagningen af alla fat och
dryckeskärl och gästabudsbänkar. Ett
särskildt arbete, som bär titeln Schulchan Aruck
(»det i ordning ställda bordet»), och som
är en af Josef Karo år 1567 gjord
sammanställning af en mängd rabbinska seder och
bruk, innehåller icke mindre än tjugusex
böner, med hvilka dessa tvagningar
beledsagades. Att i detta afseende göra sig skyl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
