Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Ytterligare motsägelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&!?
82. YTTEHLKJA.KE ItÖTslaELSEft.
&fé
han äfVen nu framställde den och dervid
begagnade tillfället att ytterligare belysa den
rätta bönens väsen. Några af de särskilda
delarne i denna »Herrens bön» måste hafva
funnits i judarnes böner; vi kunna sluta det
deraf, att liknande uttryck med de i denna
bön förekommande möta oss i talmud, hvilka
svårligen kunna anses såsom lån från de
kristna. Men aldrig förr hade väl allt, som
var bäst och renast i ett folks böner, blifvit
sammanfattadt i en bön, så enkel och dock
af ett så oändligt rikt innehåll som denna
bön, som innefattar allt, hvad en menniska,
som blifvit lärd af Guds ande, kan önska
och begära för tid och evighet.
Icke mindre gudomliga voro heller de ord,
hvilka Jesus omedelbart derefter tillade, och
genom hvilka lärjungarne fingo lära, huru
man skall alltid bedja och icke förtröttas;
ty likasom en rätt enträgenhet till slut
öfvervinner en menniskas sjelfviskhet, så kan ock
en allvarlig, ihållande bön genom’den
välsignelse, den för med sig, sägas öfvervinna
Gud. Jesus inskärpte hos dem, att då en
blott jordisk kärlek kan beveka till
meddelande af goda och nyttiga gåfvor, den
gudomliga kärlek, hvarmed den himmelske
fadern har älskat oss alla, måste skänka oss
ännu större och herligare gåfvor, ja, måste
skänka den högsta och bästa af alla gåfvor
— den helige andes gåfva — åt alla dem,
som bedja Herren om den.
Huru enkelt och dock huru lifligt
tilltalande var icke vår frälsares
framställningssätt! Hans tal var väldigt och icke såsom
de skriftlärdes; just derföre gjorde det ett
så djupt intryck på alla för sanningens ord
mottagliga sinnen. Nu såsom alltid lånade
han sina bilder från det dagliga lifvets
förhållanden. För att undvika den. tryckande
middagshettan, reser en man om natten och
anländer till en väns hus. Värden är fattig
och har intet att sätta fram för sin gäst;
likväl, ehuru det är sent, vill han icke
försumma gästfrihetens heliga pligt, hvarföre
han står upp och går till en sin vän för
att låna tre bröd. Men denne vän har
tilllika med sina barn redan gått till hvila;
huset är stängdt, dörren tillreglad. På den
utanför stående vännens ifriga begäran, att
han måtte stå upp och låna honom de tre
bröden, svarar han kort och kärft: »gör mig
icke omak!» Meneden andre, som vet, att
han kommit i god afsigt, fortsätter att klappa
på, till dess slutligen mannen, om än så
ogerna, dock derföre »att han så trägen är»,
står upp och gifver honom allt, hvad han
begär. »Lika så», som någon så skönt och
träffande har sagt, »när hjertat, som varit
ute på färd i verlden, återvänder om
midnatten (det är i sorgens och bedröfvelsens
tid) till sig sjelft, utmattadt och hungrigt,
och vi icke hafva något, som kan vederqvicka’
eller stärka det, fordrar Gud af oss en stark,
ja, om det gäller, himmelsstormande tro.»
Om en sådan enträgenhet kan öfvervinna en
ovänlig menniskas motsträfvighet, huru
mycket mer skall den då icke kunna öfvervinna
honom, som älskar oss mera, än vi sjelfva
det göra, och som är mera villig att höra,
än vi att bedja.
Men denna dag, som hade börjat så
stilla och fridfullt med bön och undervisning
om den rätt ödmjuka och förtroendefulla
bönens väsen, fick icke så fortgå;
storm-bådande moln visade sig vid himlaranden,
och innan aftonen bröt ovädret ui Få voro
väl de dagar af vår frälsares jordiska lif,
under hvilka han icke kom i omedelbar
beröring med mensklig synd och nöd, dock
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
