Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Ytterligare motsägelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
82. Yf TERLiaARE MOTSÄGELSER.
582
natur, hvadan ock hans fiender för dessa
nyss uttalade ord likasom för alla andra
lögnaktiga, lättsinniga eller fåfängliga
yttranden skulle göra räkenskap på domedag.
Den betydelsefulla varningen synes för ett
ögonblick hafva bragt fariséerna till tystnad.
De hade icke mod att upprepa de hädande
orden. Under den sålunda rådande
tystnaden upphof, dertill drifven af
oemotstånd?-lig hänförelse, en qvinna af folket sin röst
och utropade, i det hon vände sig till
Kristus: »salig är den qveden, som dig burit
hafver, och saliga de spenar, som du diat
hafver». Men Kristus svarade: »ja, salige
äro de, som höra Guds ord och gömma det».
Qvinnan hade med den för de bästa af
hennes kön egendomliga djupa och lifliga
hängifvenheten utropat: huru salig måste
icke den moder vara, som har en sådan son!
Och välsignad var hon i sanning denna
moder, och välsignad hennes lifs frukt; salig
var hon bland qvinnor, salig, derföre att hon
trodde; men saligheten var dock ej
uteslutande hennes, ty en menniskas högsta och
renaste salighet består i att lyda Guds vilja.
»Huru många qvinnor», säger Chrysostomus,
»hafva icke prisat den heliga jungfrun salig
och önskat, att de hvar för sig fått blifva
en sådan moder som hon! Hvad hindrar
dem? Kristus har banat oss en lätt
tillgänglig väg till denna salighet, och icke
endast qvinnor, äfven män, kunna beträda
den. Det är lydnaden, icke barnsbördens
smärta, som frambringar en sådan moder.»
För ett ögonblick hade fariséerna bragts
till tystnad. Dock blott för ett ögonblick.
De kunde icke fördraga, att denne olärde
profet från det oansenliga Galileen tillvällade
sig en myndighet, på’ hvilken han alldeles
icke kunde ega några anspråk. Han måste
åtminstone låta dem få se något tecken —
något tecken från himmelen, icke någon blott
andebesvärjning eller helbregdagörelse, utan
något stort, oemotsägligt och afgörande
tecken, som lade i dagen hans myndighet och
magt. »Mästare, vi vilja se ett tecken af
dig.»
Det var den gamla frågan, som hade
mött Kristus redan vid första böljan af hans
offentliga verksamhet. »Hvad tecken», hade
de sagt, »låter du oss se, att du skall detta
göra?» (Joh. 2: 18).
För en sådan begäran, som endast
här-flöt af ett jordiskt sinne, som ville fresta
Gud, var vår frälsare alltid döf. Det var
icke på den vägen han skulle upprätta sitt
gudsrike på jorden. Men äfven om sådana
tecken, som de begärde, hade blifvit dem
gifna, hvad hade de väl kunnat uträtta?
Deras fäder hade sett många tecken och
under, utan att de derföre låtit omvända sig
till Gud. Och hade de icke nu i Kristi eget
syndfria lif inför sig ett tecken, högre än
alla andra, som kunde gifvas; och se, de
endast motsade och föraktade detta tecken.
Derföre skulle icke heller något annat
tecken gifvas dem än profetiors tecken, dem de
icke mägtade förstå. »Detta onda och horiska
slägte», utropade han, vändande sig till den
tätt sammanpackade menniskomassan, »söker
efter tecken; men intet annat tecken skall
gifvas det än Jonas, profetens, tecken. Såsom
han var nineviterne ett tecken, sedan han
blifvit räddad ur hafvets innandöme, så skall
ock menniskans son vara för detta slägte.
Drottningen af Saba, som kom från jordens
ände för att höra Salomos visdom, skall
uppstå i domen med männen af detta slägte
och fördöma dem, derföre att de förkastade
honom, som var större än Salomo. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
