Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XXXV. Den stora bekännelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| 157. Kullar med utsigt öfver det Galileiska Hafvet. |
XXXV.
Den stora bekännelsen.
»Desse hafva förstått, att du mig sändt hafver.» — Joh. 17: 25.
elt olika var det mottagande,
som väntade Jesus på den
andra stranden. De arma
hedningarne från
Dekapo-lis’ landsändar hade med
vördnadsfull hänförelse
helsat honom; de högmodige
fariséerna från Jerusalem egde endast hat
och förakt i beredskap för honom. Det är
möjligt, att hans allt igenom sant menskliga
sinne efter någon tids frånvaro längtade
tillbaka till det enda ställe, hvilket han kunde
kalla sitt hem. I hvad fall som helst steg
han nu med sina lärjungar i en liten farkost
och seglade öfver sjön till Magdala. Att han
undvek Bethsaida och Kapernaum, hvilka
båda städer ligga något norr om Magdala,
berodde väl derpå, att de fiendtlige fariséerna
slagit upp sitt hufvudqvarter i dem. Dock
var vår frälsare icke heller i Magdala
förskonad från sina fienders stämplingar. Fari-i
seer, sadducéer, herodianer, skriftlärde och
lagkloke, alla slöto de med hvarandra ett
ödesdigert förbund emot honom: man var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:32:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jesulif/0327.html
