Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXV. Den stora bekännelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
JESU LIF.
616
1S8. Ruiner af Chorazin.
begärde, att han ville låta dem se ett tecken
af himmelen.» Men han svarade dem, såsom
han hade svarat förut, att intet annat tecken
skulle gifvas dem än Jonas, profetens, tecken.
Och pekande på himmelen i vester, som nu
var färgad röd af den nedgående solens
strålar, sade han: »om aftonen sägen I: det
blifver klart väder, ty himmelen är eldröd,
och om morgonen: det blifver oväder i dag,
ty himmelen är eldröd och dyster.
Skrymtare, I förstån att döma om himmelens
utseende; kunnen I icke äfven döma om
tidernas tecken?» (Matth. 16: 1—4; Marc. 8:
10-13).
Då han detta talade, suckade han djupt
vid sig sjelf (Marc. 8: 12). Yi kunna förstå
besluten att hindra honom från att predika,
och man ville, så vidt möjligt var,
undergräfva hans anseende hos folket, som älskade
honom för alla de mägtiga gerningar, han
gjort ibland dem.
De visste redan af erfarenhet, att ett af
de verksammaste medlen att göra hans
sändning misstänkt och inskränka hans inflytande
var att af honom begära ett tecken —
framför allt ett tecken af himmelen. Ty det var
dem bekant, att folket fordrade sådana tecken
af den, som de skulle erkänna såsom
mes-sias, och de visste tillika, att Kristus aldrig
skulle villfara en sådan begäran.
»Fariséerna och sadducéerna», heter det (Matth.
16: 1), »gingo fram och frestade honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
