Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVI. Förklaringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63?
3fl. FÖTIK L A.RTNCrl!lW.
638
sannolikt sedan lång tid tillbaka befäst och
bebodd - - jfr Chisloth-Tabor Josua 19: 12
— och knappa trettio år efter denna Kristi
förklaring bestyrker Josephus tillvaron af
fästet Itaburion på detta samma berg. Hit
kunde derföre vår frälsare svårligen taga de
tre apostlarne »afsides». Icke heller göres
med ett enda ord hänsyftning derpå, att de
sex närmast föregående dagarne blifvit
använda för att färdas hit söderut från
Cesarea Filippi, der vi senast lemnade Kristus.
Tvärt om framgår tydligt af uttrycket hos
Marcus (9: 30), att Jesus icke »vandrade
genom Galileen», der Tabors berg är beläget,
förrän efter den händelse, som här skall
tecknas. Lika litet tyckes det jemförelsevis
obetydliga berget Paneum, hvilket ligger
helt nära Cesarea Filippi, motsvara den
beskrifning, som vi i evangelierna ega på Kristi
förklaring. Det faller sig derför vida
natur-ligare att antaga, att vår frälsare, som
önskade att färdas genom sitt fädernesland
ända till dess nordligaste gräns, gick sakta
framåt, till dess han uppnådde de
låga.utsprången af det majestätiska, snötäckta berg,
hvars glänsande massa synes i söder ända
till Döda Hafvet — berget Hermon, det i
den judiska poesien så ofta besjungna. Här
på något af dess utsprång, öfver hvilka
snö-kylda vindar spred o friskhet och svalka,
fann Jesus lätt en plats, der han i stillhet
och frid kunde hemta mod och styrka för
den kamp, som så nära förestod. Här på
någon af de daggiga betesmarker, som
betäckte sluttningarne, kunde han med sina
lärjungar knäböja i brinnande bön.
Här alltså knäböjde han och bad. Och
när han så bad, blef han upplyft öfver nöden
och vedermödan i den verld, som förkastat
honom. Han blef förklarad för dem, och
hans ansigte sken såsom solen, och hans
kläder voro hvita såsom de bländande
snöfälten, som utbredde sig öfver deras hufvud.
Han blef inhöljd i en så strålande glans —
hela hans person var så glänsande och klar
— att evangelisten icke kan finna någonting
jemförligt med denna himmelska herlighet
annat än ljuset och snön. Och se, der stodo
två andra med honom. Moses och Elia stodo
vid hans sida och talade om hans bortgång.
Och när bönen var slutad, och han genom
den mottagit invigningen till sin förestående
död, då först omstrålade honom den
himmelska herligheten i sin fulla glans, och det
vittnesbördet skänktes honom, att han vax
Guds son, i hvilken Fadern hade ett godt
behag, och hvilken alla skulle höra.
Af den utförligare berättelsen hos Lucas
framgår tydligt, att de tre apostlarne icke
bevittnade början af denna underbara
förklaring. När en österländing på aftonen har
slutat sin bön, sveper han in sig i sin dbba,
eller mantel*, och sedan han lagt sig ned
på gräset i fria luften, brukar han på
ögonblicket sjunka i djup sömn. Och afton var
det helt visst, då vår frälsare gick upp på
berget Likasom derför apostlarne vid ett
senare tillfälle sofvo i Gethsemane, så sofvo
de ock nu på Hermon. De voro »förtyngda»
af sömn, till dess de plötsligt uppvaknade
för att med full klarhet se och höra dessa
underbara ting.
Midt i nattens mörker sågo de sin
herres och mästares förherligade gestalt, som
* Man jemföre härmed följande stadgande i Mose lag: »om du af din nästa har tagit hans öfverklädnad
i pant, må du gifva honom igen den, innan solen går ned; ty den är det enda täcke han hafver att skyla
sin kropp med. Hvad skall han hafva på sig, när-han lägger sig?» (2* Mos. 22: 26. 27.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
