Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXVIII. En kort hvila i Kapernaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
88.
EN KORT HVILA I KAPERNAUM.
658
107. Tetradrakm slagen i Antioehia.
(Monogrammen pä myntets bakaida synas angifva aret S e. Kr. såsom preglingsär.)
själar äro lika inför Gud »betalade den rike
icke mera, den fattige icke mindre». Denna
skatt inbragte ofantliga penningesummor,
hvilka af pålitliga bud fördes till Jerusalem.
Vid indrifvandet af denna tempelskatt
tillgick det så, att afgiftsuppsamlarne —
tobeim schehaUm, såsom de hette på landets
språk — på den första dagen af månaden
adar (mars) vände sig till de skattskyldige
med en lugn och höflig begäran. Dervid läto
de det blifva tills vidare. Men hade ännu
den 25:te i samma månad afgiften icke
blifvit erlagd, plägade de taga säkerhet eller
pant af den restskyldige.
Nästan omedelbart efter Jesu och hans,
lärjungars återkomst till Kapernaum, kommo
nu desse tobeim schekalim till Petrus och
frågade honom helt höfligt, såsom rabbinerne
hade befallt, om icke deras’ mästare betalade
didrakmen (skattepenningen) *.
Denna fråga innebär i sig tvenne
svårigheter. Dels kan det synas underligt,
hvarföre man icke äfven de föregående åren
begärt i fråga varande afgift af vår frälsare,
dels frågar man sig med skäl, hvarföre denna
skatt nu affordrades honom på hösten vid
löfhyddohögtidens annalkande i stället för
under månaden adar ett halft år tidigare.
Lösningen af dessa svårigheter tyckes vara
den, att prester och framstående rabbiner
voro fritagne från skattens erläggande, att
Kristi frånvaro från Kapernaum förorsakat
någon oregelbundenhet och rubbning i dem
vanliga ordningen, och att det i vissa fall
mr tillåtet att betala en utlaga någon tid
efter den egentligen utsatta dagen.
Den omständigheten, att de, som
uppburo skatten, vände sig till Petrus med sin
fråga i stället för att rigta sina ord till
Jesus sjelf, är ett af de många exemplen på
den vördnad, hvilken vår frälsare ingaf äfven
sina bittraste fiender; likasom å andra sidan
den omständigheten, att en fråga sådan som
denna någonsin framställdes, aflägger
vittnesbörd om det allt mer hos judarnes äldste
och föreståndare framträdande begäret att
förbittra hans lif och förbise hans värdighet.
Men Petrus, sålunda tillspord, betänker sig
icke länge. I sin vanliga ifver och utan att,
såsom ju tillbörligt varit, först spörja sin
mästare om hans mening gifver han kort
och bestämdt ett jakande svar.
Men då Petrus kom in i huset — må
hända medveten om, att hans svar denna
gång varit förhastadt, må hända ock villrådig
om, hvar de skulle taga denna lilla summa
* Didrakmen var ett grekiskt mynt, motsvarande i värde jemnt en half sikel; en stater, eller tetradrakm,
var en sikel. Stateren och den romerska denaren (hvilken senare utgjorde något mindre än en fjerdedel af
den. förras värde) voro de två allmännaste mynten på denna tid; den verkliga didrakmen förekom endast
sällan i samfärdseln. I vårt mynt motsvarade en didrakiu omkring en krona.
-ta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
